Vi fortsatte våran resa mot rikets gräns där vi enligt Cewyl skulle hitta ett kännt landmärke och gömma en bit av en stav som han hade i sin ego, som inte fick komma i Morernas händer. På våran resa västerut så träffade vi på en tillsynes övergiven by, vi beslöt oss att ta en närmare titt. Vi såg då fyra stycken hästar som var parkerade utanför ett hus annars inget av intresse. Cewyl gick först in i huset med hästarna utanför, där satt fyra stycken Morer och åt. Trots försök till medling så blev det strid, jag tar ett hugg i benet men ingen större skada uppstår Karnos därimot har inte samma tur. Efter ett ordentligt hugg så faller Karnos ihop i starkt behov av läkarhjälp, den sista av Morerna ordentligt skadad av mig ställer sig och hotar att skära halsen av den medvetslöse Karnos. Vi beslöt då att ge Moren fri lejd till sin häst så att Garzad skulle få chans att titta på Karnos sår. Men Karnos går ej att rädda och vi ser hur den sista Moren rider in i skogen. Sörjandes över vår kamrats död så börjar vi begrava honom för att sedan försöka ta oss från byn så fort som möjligt, då Moren troligtvis kommer att skaffa hjälp. Innan vi började gå från byn så hittade vi något som liknade läkeörter vilket kan vara till hjälp på våran farliga färd. Då plötsligt dyker en jägare ut ur skogen med en båge dragen, han undrar vad vi gör där och vad som har hänt med byn, vi försöker förklara så gott som det går och Cewyl lyckas till slut övertalla jägaren vars namn är Gandyr att följa med oss och visa vägen till gränsen. Efter flera dagars resa så har Gandyr tillslut lätt oss till en gammal fästning som endast ser ut som en ruin, då troll skall hålla till i närheten så beslutar vi att gå vidare till en närliggande ravin där stav biten skall grävas ner. När vi är framme vid ravinen så hittar vi snart en bra plats att gräva, så jag sätter i gång med en gång att gräva. Garzad börjar att göra en karta över stället så att det skall gå att hitta stavbiten när oroligheterna i riket har gått över. När gropen är färdig och jag skall precis ta mig ur så rammlar ett stor sten ner i våran närhet, vi gör oss snabbt redo för strid men vi kan inte se någon vid kanten av ravinen. kort efter blir Garzad träffad av en sten och vi beslutar oss att ta oss upp till krönet. Cewyl, Dorak och jag tar oss mot den väggen där stenen kom flygandes ifrån medan Garzad och Gandyr tar mottsatta sidan för bättre överblick och chans till avståndsstrid. Dorak är först uppe och vi ser snart pilar komma från hans sida, Cewyl och Dorak är oxå uppe och verkar kasta sig in i en strid. När jag tillslut kommer upp så ser jag ett stort troll som är i strid med mina kammrater, jag ansluter genast för att bekämpa besten som är en jätte jämfört med oss då han tornar upp dubbelt så hög som oss. Det är bara det att fler troll finns i närheten och börjar sakta men säkert ta sig mot oss. Efter två stora troll har fallit så har även Cewyl tagit så mycket skada så han är medvetslös. Jag ser då två mindre troll komma ut ur skogen. Jag känner i min kropp att mina skador inte kommer att tillåta mig att över leva en längre strid men jag har inget val när de två trollen anfaller, efter ett våldsamt anfall mot min arm så sänker sig mörkret för mig för att aldrig skingras. Med min sista tanke så hoppas jag att min död inte kommer att vara förjäves...