Till Juliana, min älskade När ryktena började gå, om att morerna hade börjat sitt anfall över den norra gränsen, förmörkades tillvaron igen. Mitt löfte om att aldrig bära vapen igen, som jag gett dig. Visade sig brytas, när trollkarlarna/mästarna, bestämde sig att de hade behov av mina tjänster en gång till. Som den trogne tjänaren jag varit till deras råd i alla år, och fortfarande är så vägde det tyngre. Än det löfte jag gett under en mycke ljusare tid. Jag blev kallad till Cowyr^Òs by, med enda instruktion att jag skulle komma stridsbered. Jag plockade fram min ännu skarpa stridsyxa (visst, jag såg din blick), och mina knivar som tidigare räddat mitt liv. Speciellt sist, då jag höll på att förlora mitt högra öga, vilket i slutändan ledde till mitt löfte att aldrig bära dessa redskap mer. Jag tog min båge och en lätt packning för att kunna färdas snabbt och begav mig iväg en tidig mulen morgon, efter att ha tagit farväl av dig och våran starka tvååriga son. På vägen till Cowyr^Òs by intensifierades ryktena om morerna, och jag fick även se dem vid ett tillfälle, men som ensam krigare gömde jag mig i buskarna tills de hade passerat. Väl framme i byn tog jag mig direkt till tornet, och anmälde mig. Så som jag blivit tillsagd att göra. Där fick jag en av de mer besynnerligaste uppdrag jag varit med om. Jag skulle ta en del av Kairadeis stav till en annan by, Dewiar^Òs by. För att från Dewiar få reda på mer, om vad som skulle göras. Cowyr ville även att jag skulle ta med mig hans lärling, Dorak. Dorak kände själv ett hyrsvärd, en lika ung person som Dorak som skulle kunna vara bra att ha med sig, att sköta lägret och dylikt. Så vi begav oss iväg vi tre, Jag, Cowyrs lärling Dorak och hans vän Karnos. Efter, tack och lov, en rätt händelselös resa, kommer vi så småningom fram till Dewiars by. Väl där frågade jag mig snabbt fram till Dewiar själv och fick resten av historian. Jag påstår inte att jag förstår alla delar av det, men jag är inte den som ifrågasätter en mästares ord. Vi skulle gömma undan den delen av Kairadeis stav som jag hade med mig. En bra bit åt väster, i en skog som ligger ungefär 10 dagsmarscher ifrån byn som vi då befinner oss i. En karta skulle ritas, så att den skulle kunna bli återfunnen igen. Detta som är viktare än någons liv, mitt, mina följeslagares. Dewiar hade en sak till på hjärtat. Vi var tvungen att bege oss från byn innan gryningen. Han hade sett byns undergång och med den även sig själv. Han ville dock att jag skulle ta hand om hans lärling Garsard och hans kompis. De skulle tydligen kunna vara till nytta med, om jag kunde hålla dem från att dricka sig fulla.. ha.. lättare sagt än gjort. Efter en konstig natt, då Dewiar utlyst fest i byn som inte viste om sin egen stundande undergång, så rykte jag upp alla de andra fyra tidigt och såg till så att vi kom iväg när de första solstrålarna syntes från den uppstigande solen. Vi han inte långt innan vi hörde ljudet från morernas anfall på byn vi just lämnat. Jag tror att både Rodrigo och Garsard nyktrade till rätt snabbt när de insåg vad som hände deras by. De ville först vända och hjälpa sin by, men när jag lyckats få dem att inse att de bara skulle kasta bort sina liv, fick jag dem att fortsätta. Turen vände dock, och vi träffade på vår färd på fyra morer som smög omkring längs vägen och tycktes spåra efter något. Vi han dock upptäcka dem just innan de anföll. De gamla takterna satt i, och jag han öppna upp ett lättare sår i en av morernas ben med den första kniven. Sen var de över oss och jag fick förlita mig till min stridsyxa och mina medresenärers oprövade kunskaper. Efter en snabb strid, där jag nedkämpade tre av dem oskadd medan de andra tog hand om den fjärde väcktes mitt övermod. Det övermod som senare skulle leda till Karnos död. Tre dagar senare, kom vi in i en by, och jag borde ha lagt märke till det på en gång. Att det inte fanns några bybor ute, men i mitt övermod, vandrade jag helt öppet in i byn för att proviantera och långt försent insåg jag att vi tycktes vara ensamma i den, ja förutom ett hus som det stod fyra tjudrade hästar utanför. Efter att ha gjort mindre runtsökningar i byn så välde jag att gå rätt in i huset med hästarna utanför. Där satt fyra män, som såg ut som morer och åt, vilka tittade överraskat upp på oss. Jag gör mitt andra misstag samma dag och tvekar, oron att riskera att slå ihjäl några vanliga bönder gör så att de hinner dra sina vapen och hoppa på oss. Hela striden går fel. Efter att Karnos blivit dödad, jag fått en hård smäll mot huvudet som gjort mig medvetslös och tydligen även .. Mitt minne sviker mig. Jag får skylla på att jag blev allvarligt skadad, men någon mer blev allvarligt skadad med. Tror jag iaf, det hela är något suddigt. Det var här som Garsard visade sina kunskaper och använde sig av någon medicin han hittat i byn för att snabbt få oss på fötterna igen. När jag sedan får situationen klar för mig, att en av morerna dessutom kom undan ökade brottskan att komma vidare. Vi träffade dock på en vandringsman, jägare, från byn, som återvände till den medan vi ännu var i närheten av den. Som efter att ha sett vad som hänt med byn valde att slå följe med oss med löften från mig om att få slå tillbaks mot morerna som gjort detta. Jägaren Gandyr ledde oss alla vidare från sin by till skogen som det tydligen ska bo troll i. Vi har tagit oss in i skogen och lyckas iaf hittills undvika allt vad som har med troll att göra, om nu dessa sagobestar verkligen existerar. Det är natt nu, de andra sover. Ja, utom han som sitter vakt, själv så klarar jag inte av att sova. Mina tankar går till min familj därhemma. Hade gett rätt mycke för att få vara hos dem nu. Därför jag sitter och skriver ned det här. Jag kan inte här ge någon närmare beskrivning på vilka landmärken vi tänker urgå ifrån, men imorgon bör vi vara framme och få det här gjort, ska bli skönt att komma hem igen. Inte för att jag just nu vet vad jag ska göra med de personerna som jag fått i min vård. Nu måste jag sova, men vet att jag tänker på er. / Cewyl Något gick snett, det fanns verkligen troll här, stora.. ja, jag kan inte beskriva dem på något annat sätt än just troll, fem meter höga mossbetäckta tingestar. De överföll oss när vi höll på att gräva ner delen av staven. Jag försökte först dra på mig trollens uppmärksamhet, för att de andra skulle få tid att begrava stavdelen, och ta sig undan. De andra förstod tydligen inte riktigt faran, struntade i uppdraget och anföll själva med iver. Efter att ha själv blivit nedslagen. Vet jag inte så mycke om vad som händer, förrän jag blir helad av Garsard. I övrigt så är den enda andra personen som ännu står jägaren vi fått med oss från senaste byn. Garsard och jägaren flyr dock. Jag måste hoppas på att åtminstone Garsard kom undan, han som hade kartan till vart vi skulle gräva ner stavdelen. Trollen satte av efter de två som flydde iaf. Vilket gjorde så jag lyckades få lite andrum själv. Letade reda på stavsdelen igen och tog mig undan och gömde mig tillfälligt i buskaget i närheten. Efter 6-7 timmar, jag vet inte riktigt hur länge, smög jag mig ut från gömstället igen. Ner till platsen som vi markerat ut på kartan och slutförde jobbet själv. Nu är jag påväg tillbaks, vet inte riktigt om jag går åt rätt håll längre, tappat riktningen. Har sett spår av fler troll i området, så jag måste försöka ta mig ut härifrån så snabbt som möjligt. Tagit en paus nu, måste vila lite, men får inte somna, därför jag skriver. Tänker på er, Juliana. Vore det inte för er skulle jag nog redan gett upp, har inte ätit sista två dygnen, knappt sovit, men jag måste undan inna