Brevet från M

Med sorg övergick jag till att praktisera mitt jägaryrke och nådde i sinnom tid min Mästergrad. Men då landet allt mer förföll i annarki, och man inte riktigt vågade bli kvar på en plats för länge, så begav jag mig ofta på resor och tjänstgjorde som vakt. Ofta så reste jag och R ihop, finns det bara en enda människa man vågar lita på så är det skönt att kunna tala med honom. Det var på ett sådant vaktarbete på ett handelshus i i de snöiga bergen som normaderna gav R ett brev. Handelsmästaren läste brevet för oss: "Möt mig i Josien. M.". På något sätt så fyldes man med livsglädje, vår gamla Trollkarl och Beskyddare hade överlevt Morernas skövling av vår by.

När vi nådde Josien, fann vi M.s kropp. Häxjägarna hade torterat honom och slutligen bränt honom till döds med eld. Sorgen sved och det var svårt att hålla tillbaka tårarna, hade vi nått M dagarna tidigare hade han haft två veteraner att hjälpa honom fly från Häxjägarna. Det var ryktet om att hans unga assistent hade lyckats fly, som gav oss hopp nog att fortsätta. Slutligen fann vi honom, då han sönderfrusen staplade in i värdshuset. Fingrar och tår hade midvinterkölden bestulit honom, och han skulle inte komma att överleva. Vi sökte igenom hans kläder och fann en märklig teckning och ett mynt med en symbol uthugget i det - Trollkarlars märkliga itemer. Assistenten mumlade yrandes i febern, och vi försökte uttyda vad han menade.

M hade försökt förhindra att "nyckeln" föll i Häxjägarnas händer, ty den behövdes för att rädda staden Eririan. Vi lämnade assistenten åt hans öde, kan hända kanske byborna lyckades rädda hans liv. Vi begav oss i det håll Häxjägaren begett sig, i hopp om att genskuta honom och hans män.