26 May 2000 klockan 17:44:46 Jättejobbigt var det att hoppa runt på kryckor. Att ta sig till Kåren för att äta lunch tog en kvart i stället för de fem minuter det brukar ta, och när jag kom fram så var jag helt slut. Jag har snyltat på mina klasskompisars välvilja och fått hjälp med att handla mat och annat pyssel, känner mig som en skurk. Vi redovisade TriviCalc för handledaren och fick godkänt, trots en del brister, kursen hade tydligen bara U/G betyg så då var det inte så kinkigt. Handledaren kom med en del (i hans tycke) ganska utflippade förslag på förbättringar, men när vi började tjattra i munnen på varandra om hur små förändingar som skulle behövas så tyckte han att vi var tokiga. Gjorde undan det sista på redovisningen idag och lastade över den på Jench så han kan layouta och ha sig. Datasäkpluggandet under onsdagen och torsdagen gick långsamt, och på torsdagkvällen så kikade jag på några gamla tentor och insåg att jag var chanslös. Efter ett nödrop i irckanalen så tog sig dock Niescha över och förklarade hur saker och ting hängde ihop, han passade väl på att återgälda min snabbrepetition av digitaltekniken när vi läste den. Det hela var dock bortkastat för tentan följde inte samma mönster som den hade gjort tidigare år, fast för mig var det en bra sak eftersom den bara frågade på sådant som jag kunde, det skulle mycket väl kunna bli en femma. Lyxade för övrigt till det och tog en taxi till tentan, det var värt 44 kronor att slippa vara helt slut när man började skriva. Att skriva en tenta med benet i högläge var rena döden (bildl.) men på den här var klar efter en och en halv timme, så jag slapp ju undan lindrigt. Matte4 på onsdag kommer inte att gå lika lätt, då blir det nog att sitta alla fem timmarna ut. Har fått repetitionspassanteckningar av Niescha, skall börja kika på dem imorgon. Har man overallen på sig så känner man alla andra med overall, det är lite magiskt på nått sätt, samt en massa människor som inte har overall också. Fullständiga främlingar kan komma fram och börja prata och skämta, vilket jag tycker är kul. Men... Overallen är ingenting mot ett gipsat ben, har man ett gipsat ben så känner man alla, alla, alla. Medan jag väntade på att få skriva så snackade jag med fem olika personer, som bara passeade förbi, och alla hade de något att säga om brutna ben. Lite konstig känsla, men men.