Dansdagbok 2008

 Om orkesterbetygen, Dansdagbok 2007, Dansdagbok 2006, Dansdagbok 2005

2008:41

Furuparken, Östersund Fredag,
2008-12-05, 21-01
Blender êêêêê

Entré:
140:-

Även denna kväll hade jag nöjet att få lift till Furan av Elin som även såg till att jag efteråt kom hem varm och torr. Vi anlände nästan i tid och missade endast den första låten i första dansen. Därefter dansade jag kvällens samtliga danser inklusive extranummer, och jag hade en fantastiskt trevlig kväll. Det såg inledningsvis ut att bli lite tunt med folk, men det fortsatte att droppa in dansare ända fram till paus så det blev till slut sådär härligt lagom mycket och en kanonbra danspublik. Jag kände inte alls av min rygg förrän under sista dansen då den började protestera, men efter att ha skakat igång den igen under extranumren kände jag mig åter helt ok.

I paus köpte jag även denna gång fika som jag inmundigade i sällskap med Eyvind med flera och det blev en skojig pratstund.

Blender var som alltid riktigt bra och jag har inget särskilt att notera, bortsett då från det faktum att Fredrik givetvis åter skulle sjunga tillsammans med Blender och det lät verkligen inte alls bra. Det är sannerligen tragiskt när man har en kanondanstjej i sina armar men ändå på grund av falsksången börjar längta till dansens slut. Bea, vi får reparera skadan nästa gång!

 

2008:40

Folkets Hus, Östersund Lördag,
2008-11-29, 21-01
Zlips êêêê+

Entré:
140:-

Den här hösten har det varit riktigt ont om bra danskvällar på Folkan, det har bjudits en del mogendanser men utöver det har det varit intet, bortsett från dansgalan i början av oktober då jag själv senast var på plats. Just dansgalan var ju också min absoluta bottennotering då jag krälade omkring i djupet av min första riktiga danssvacka och inte alls hade roligt. Sedan dess har dansen blivit allt ljusare och nu är det åter kul att vara på dans, om än att jag inte kan påstå mig uppleva den där ruskigt härliga dansrusiga känslan, men det kommer väl tillbaka vad det lider.

Till följd av mitt ytterst sparsamma dansresande under hösten var det också länge sedan jag dansade till Zlips, så pass länge att rätt mycket hunnit hända. Periodvis när jag dansar mycket och ofta till samma band upplever jag att det inte finns något att skriva om banden, särskilt när de är på topp och levererar lika bra varje kväll. Efter den här kvällen finns det dock en hel del både att observera och att poängtera kring Zlips och kvällens prestation. Först och främst, sedan jag senast dansade till dem så har Zlips bytt gitarrist och jag hälsar Per välkommen. Att ersätta Kricke är ingen enkel match och jag avstår från att uttala mig om resultatet i detta skede, först vill jag vänja mig vid den nya sättningen och sen får vi se. En annan lite mindre förändring var att Lars genomfört ett sidbyte i Zlipsfabriken, distanserat sig från Matts och nu utgår från scenens högra flank (från publiken sett). Vidare så har Togge skaffat ett nytt snyggt trumset, trevligt grabben! Zlips levererade givetvis som alltid bra dansmusik och de spelade fina extranummer i flera omgångar. Dock naggas toppbetyget i kanten denna afton och det huvudsakligen på grund av Melissas mentala frånvaro och brist på engagemang på scenen, Togge gjorde verkligen allt för att få bandet att utstråla pigghet men Melissa är trots allt frontfigur och hennes framtoning är avgörande för hur bandet som helhet upplevs. Alla kan ha sina dåliga dagar men i ett band kan en individs dåliga dag lätt leda till att hela bandet påverkas, så är det bara.

Det blev riktigt gott om folk den här kvällen, skoj och det var ändå fullt dansbart (det gällde bara att se upp lite för X2000 och hans gelikar). Jag dansade tyvärr inte med några för mig nya tjejer denna afton, men däremot fick jag chans till dans med några gamla favoriter som jag inte sett på hela hösten, kul att återse Susanne, Yohanna och Camilla.

I paus fikade jag medtaget fika uppe på läktaren tillsammans med Vanja, Marlene, Ingvar och Malin. Att ha tagit med fika var ett smart drag med tanke på den extrema köbildningen till fiket. Det är ju rent skamligt att de endast har EN person som jobbar i fiket under paus på danskvällarna, snacka om undermålig service. Å andra sidan är ju fikat så dyrt så att jag gärna avstår från att köpa fika på Folkan.

 

2008:39

Furuparken, Östersund Fredag,
2008-11-21, 21-01
Perikles êêêêê

Entré:
140:-

När jag lämnade jobbet vid 17-tiden denna fredag kände jag mig allt annat än danssugen, en stressig vecka hade satt sina spår och jag ville bara åka hem och däcka på en säng. Efter god mat och några lugna timmar så fanns dock åter danslusten där och även om jag kom iväg lite sent och anlände först vid 21:30 så var jag iaf på plats, något jag absolut inte ångrar. Det såg lite glest ut i lokalen när jag kom, men det blev till slut alldeles lagom mycket folk och en väldigt varierad danspublik. Jag dansade nästintill samtliga danser efter att jag infunnit mig och jag hade en riktigt skojig kväll. Perikles känns igen, men de har faktiskt också fått lite av en nytändning efter trummisbyte och med den nya plattan i bagaget. Ikväll var ett av nytillskotten på repertoaren Katy Perrys "I kissed a girl (and I liked it)", jag undrar dock om texten i Perikles tappning logiskt sett inte borde ha varit "I kissed a boy", eller?

I paus avnjöt jag en oststut samt Trocadero i fiket, gott men smått för 40 spänn.

 

2008:38

Furuparken, Östersund Fredag,
2008-10-31, 21-01
Shake êêêêê

Entré:
140:-

Plötsligt duggar danskvällarna på Furuparken tätt och denna afton var det Shakes tur att leverera utsökt dansmusik till oss danstörstande jämtar. Jag blev upplockad av Elin och vi anlände 20:55, dvs på min standardtid. Det visade sig att vi var bland de allra första på plats och vi blev också första par ut på dansgolvet. Det här var för mig en väldigt speciell kväll, ty jag skulle nämligen inviga mina nya dansskor och det är inget som sker varje år. Förra gången jag invigde ett nytt par dansskor var 2003, och således har det paret överlevt cirka 350 danskvällar, i runda slängar ungefär tio tusen (10.000) danser!! Nåväl, efter mycket sökande hade jag gett upp i jakten på precis det jag skulle vilja ha och nu köpt ett par "riktiga" dansskor från tyska Diamant, tyvärr då med lädersula vilket är något som jag varit mycket skeptisk till men som verkar vara standard på alla i övrigt vettiga dansskor. Hur detta prov skulle falla ut var jag därför mycket spänd inför.

Publiken anlände sent och det blev aldrig särskilt mycket folk. Det var trevligt många dock och likaså en härligt duktig danspublik. Men givetvis hade det gärna fått vara lite mer folk, särskilt för arrangörernas och bandets skull. Jag dansade de flesta av kvällens danser, stod över tre snabba danser då jag valde att gå för att dricka vatten. Kvällen till ära fick jag chansen att dansa med flera goa favoriter, likväl som med några nya dansbekantskaper. Vanja var tyvärr inte med denna afton, så i paus gjorde jag sällskap med Emma och Elin med flera.

Danskvällen som sådan blev riktigt kul, i klass med veckan innan då Blender spelade. Jag kände mig inte direkt dansspeedad, men roligt hade jag och även om jag inte kan tro mig vara helt återställd från min djupa danssvacka så är jag helt klart i mycket bättre dansform nu än vad jag var för en månad sedan. De nya dansskorna fungerade rätt fint, glidet kändes dock inte riktigt så bra som jag är van och skulle önskat (bekräftad fördom nummer ett beträffande lädersulor), detta kan möjligen gå till sig men hela idén med att sätta läder (mocca) på undersidan av en sko ter sig för mig mycket märkligt. Skorna satt stabilt och tight på fötterna så efter halva kvällen började jag känna antydan till skavsår likväl som ömhet lite här och var, i paus bytte jag därför skor och satte åter på mig mina gamla-gamla trotjänare. Efter skobytet kunde jag tyvärr konstatera att de gamla skorna har ett klart bättre glid, fan att det skulle vara så svårt att få tag i ett par sjyssta dansskor med "äkta" hård syntetsula. Jag är även mycket skeptisk till lädersulornas förmåga att motstå väta, ett krav grundat i en svårfrånkomlig realitet åtminstone sommartid. Att köpa fina skor med så kallat fina sulor i läder och sedan be en skomakare riva bort finsulorna för att ersätta dem med billig syntet känns som en onödigt krånglig omväg, men måhända blir det den lösning jag får sikta in mig på. Mer gliiiid till LEJon!!!!

 

2008:37

Furuparken, Östersund Fredag,
2008-10-24, 21-01
Blender êêêêê

Entré:
80:-

Elin plockade upp mig och Vanja i Optand och vi anlände till Furan lagom till första dans. Arrangörsföreningen stod som arrangör för kvällen och detta med en entré på endast åttio svenska pistoler, det tackar vi för. Publikmängden var inledningsvis väldigt sparsam men trycket tilltog och innan kvällen var tillända så blev det riktigt bra med folk, fortfarande bekvämt gott om plats dock och som alltid på Furan väldigt bra ordning på dansgolvet. Att det denna helg var dansmara i Hudik var klart märkbart ty en hel del stamdansare saknades, ärligt talat ingen egentlig förlust dock. =)

Blender var som alltid kanonbra, men den där riktiga toppstämningen med underbart drag och utomordentlig publikkontakt ville inte riktigt infinna sig. Nu pratar jag om smärre petitesser, men på en danskväll med Blender finns det ju aldrig något annat än petitesser att lägga i den negativa vågskålen.

Jag hade en riktigt trevlig kväll och dansade alla danser utom en då jag valde att svalka av mig lite och fylla på vätskeförråden. Kvällen försvann raskt och det kändes som det ska göra, dvs lite trist att inte hinna med alla danser som man skulle önskat. Det är för tidigt att påstå att min danssvacka är över och att LEJon är tillbaka i god dansform, men den här kvällen kan åtminstone tolkas som ett försiktigt positivt formbesked. I paus avnjöts en Trocadero i fiket, Furan har tyvärr justerat upp sina priser så att ett läsk nu kostar 15-20 spänn, det får bli medtaget fika i fortsättningen.

 

2008:36

Folkets Hus, Östersund Fredag,
2008-10-03, 20-02
Jannez êêêêê
Perikles êêêêê
Shake êêêêê

Entré:
220:-

Efter en månads bortavaro från dansgolven var det så denna kväll dags att göra comeback. Den här danskvällen har ju nu kommit att bli tradition och efter att ha missat förra årets tillställning till följd av att jag två dagar innan opererade mina ögon så hade jag verkligen sett fram emot kvällen. Tyvärr blev det för mig bara en ok kväll, absolut inget jag hade velat missa men jag kom aldrig in i det där härligt dansmagiska tillståndet. Ärligt talat så måste jag nog erkänna att jag drabbats av det som så många före mig vittnat om men som jag aldrig trott att jag på allvar skulle kunna råka ut för, danssvacka. Den här kvällen var det verkligen uppenbart att något inte står riktigt rätt till med mig, jag valde nämligen ofta att stå över danser och jag tillbringade många stunder uppe på läktaren där jag bara njöt av musiken, och det kändes ofta som ett mer attraktivt val än att dansa. Jag vet att detta tillstånd kommer att gå över och jag ämnar inte överdramatisera det hela, likväl känns det dock väldigt overkligt.

Publikmässigt såg det ut precis som det brukar göra på dessa dansgalor, de första två timmarna var det fullt dansbart och behagligt på dansgolvet med en inledningsvis måttlig men därefter snabbt tilltagande trängsel. Framåt 23-snåret blev det rätt stökigt, men efter midnatt avtog så folkmängden märkbart och de sista timmarna bjöd åter på en riktigt bra dansmiljö. Publiksammansättningen var klart varierad, genomgående riktigt bra men där fanns också en hel del av det där knuffiga äldre gardet som tycks ha svårt med att hantera en dansande omgivning.

Banden var givetvis alla kanonbra och de sporrade varandra till att leverera riktigt väl hela kvällen. Det här var första gången jag hörde Perikles sedan Jocke tog över trumpinnarna från Göran och jag kan kort och gott konstatera att grabbarna i honom hittat en riktigt skarp trumslagarpojke som dessutom har en mycket bra sångröst, även om man givetvis saknar de härligt kvinnliga sånginsatser som var Görans kännetecken. Övriga band spelade också klockrent precis som vanligt och denna trio kompletterar varandra mycket väl.

Jag åkte med Vanja från Optand, Malin var också med (Vanja hade bott i Brunflo hela veckan). Det blev inget fikat den här kvällen, något som framåt småtimmarna givetvis kändes i magen.

 

2008:35

Sandviken, Östersund Fredag,
2008-09-05, 21-01
Shake êêêêê

Entré:
150:-

Efter en veckas älgjakt tog jag mig så "ledigt" från skogen för att kunna tillbringa fredagskvällen på Sandviken där Shake skulle spela för andra gången den här sommaren. Förra gången var en tisdag veckan efter att Martinez hade spelat, ett utgångsläge som inte var helt gynnsamt och det blev då en kul danskväll men med väl så liten publik. Således var spänningen stor inför den här kvällen, liksom hoppet om att det var nu som det skulle ske, att Shake äntligen skulle ta steget till att kunna betraktas som etablerade i trakterna kring Östersund.

Jag anlände som vanligt vid 20:55 och kunde konstatera att det då redan fanns en del bilar på parkeringen, jag kände tydliga vibbar om att detta skulle bli en bra kväll. Golvet beträddes givetvis omedelbart som Shake började spela och jag dansade sedan samtliga danser utom två då jag valde att vila för att inte överanstränga ryggen. Min aningen mer återhållsamma strategi vad gäller mina egna ansträngningar på dansgolvet tycks i alla fall ha gett positivt utslag för jag kände nästan inte alls av ryggen under kvällen, i det avseendet var den här danskvällen min bästa sedan i juni.

Till en början var det väldigt gott om plats på golvet, men publiken fortsatte att  strömma till och när tillflödet mattats vid 22:30 hade trycket på golvet nått en bekväm lagom-nivå på gissningsvis cirka 300 personer, något som borgade för en riktig toppkväll. Shake spelade som alltid klockrent bra denna första danskväll efter deras dryga veckan långa semester, jag har inte något specifikt att tillägga.

I paus avnjöt jag fika själv i bilen, kände för att vara ensam en stund. Efter 5 dagar i älgskog blir man lätt lite folkskygg...*skratt*

Sammanfattningsvis blev detta en riktig kanonkväll och dessutom törs jag drista mig till att påstå att härmed kan Shake anses vara etablerade i östersundsområdet, såtillvida att de själva lockar publik i tillräcklig grad för att kvällen skall bli lyckad. Mer Shake åt jämtlänningarna!!

 

2008:34

Logen, Aspåsnäset Lördag,
2008-08-30, 21-02
Jannez êêêêê
Mickeys êêê

Entré:
160:-

Sommaren börjar sannerligen närma sig sitt slut och likaså säsongen på Aspåsnäset. Finalen med Jannez och Mickeys råkade dessutom bli min sexigaste danskväll någonsin, nämligen danskväll nummer sexhundrasextiosex (666). Kvällen innan då Zlips spelade på Sandviken hade jag valt att stanna hemma för att inte överanstränga min rygg som krånglat ett tag och som jag nu helt enkelt måste lyssna på och ge utrymme för att tillfriskna. Dans i lagom omfattning är garanterat välgörande för ryggen likväl som för själen, men det sliter också och jag har kommit fram till att flera danskvällar på raken just nu inte är välgörande och inte heller att dansa samtliga danser under en och samma kväll. En danskväll per helg får nu således räcka under en tid framöver och jag försöker dessutom att vila cirka en dans varje timme under kvällens gång. Denna kväll och helg fungerade i alla fall det upplägget skapligt bra, tids nog ska det här problemet gå till sig och jag lär väl som alltid lära mig lite mer om mig själv på vägen.

Jag och Vanja anlände vid 20:55 och löste in oss lagom till första dans. Jannez inledde och öppnade kvällen som vanligt med "Don't you know how much I love you" samt "Sooner or later". Grabbarna bjöd denna kväll på förstklassig Jannez-kvalitet, ett härligt tryck och gung samt den tajthet och musikaliska proffsighet som är deras främsta kännetecken. Tyvärr fick de ju i år inte spela ensamma utan var tvungna att dela scenen med Mickeys som därmed gjorde sin fjärde spelning för året på Aspåsnäset, utfyllnadsband för fjärde gången med andra ord. Jag har tidigare i sommar tyckt att Mickeys varit ok i den rollen, men den här kvällen blev det bara för mycket och jag förbannade deras existens. De är totalt sett helt ok att dansa till men jag har nu fått nog av Mias tramsande, deras genomgående onödigt höga tempo, brist på eget koncept, bristfälliga helhetskänsla i repertoaren, mm. Dessutom stör jag mig mycket på deras jävla baslådor som de placerar nere på dansgolvet vid scenens mitt för Mia att flamsa ut på, förbannat onödigt och ytterst besvärande för oss som dansar.

Det blev en typisk finalkväll på Näset, mycket folk och dansbart fram till 23-tiden, därefter väldigt stökigt, trevligt men samtidigt lite jobbigt också. Många goda dansbekanta fanns på plats, jag hann avverka en hel del av dem men många passerade bara förbi. Till följd av både egna och andras initiativ fick jag denna afton också dansa med en handfull tidigare oprövade kort, mycket trevligt!

Jag och Vanja tog paus vid 23:10 och köpte stutar i fiket som vi kombinerade med Trocadero och X-ray i bilen. Vår paus blev närmare 45 minuter lång, men därefter fick jag ny energi och även andra halvan av kvällen blev skojig trots knuffandet.

 

2008:33

Sandviken, Östersund Fredag,
2008-08-22, 21-01
Date êêêê

Entré:
150:-

Åka eller inte åka, det var frågan för kvällen. Föregående kväll hade jag ställt in min planerade tripp till Kovland och eftersom det vankades en arbetsam helg i Boberg tvekade jag även lite inför att åka till Sandviken på fredagen, Date har under en längre tid gjort mig besviken och jag kände mig därför inte överdrivet entusiastisk. Hur som helst, när middagsmaten hunnit ta plats i magen kände jag dock en spirande liten danslust och jag bestämde mig därför för att åka. Jag åkte själv från Optand men plockade upp Victoria och Ida på vägen, vi anlände min vanliga tid vid 20:55.

Det var till en början extremt tunt med folk på dansgolvet, men publiken växte så sakteliga till och folkmängden blev till slut ok, men absolut inte mer än så. Vi fick således njuta av gott om dansutrymme, vilket ju också kan vara väl så trevligt. Som alltid på Date var det en förhållandevis ung publik, med andra ord fritt från den buffliga gubbligan och det tackar vi så mycket för!

Date var riktigt skapliga den här kvällen, ja faktiskt rent av mer än ok och spelade helt klart godkänt. Repertoaren var inte på något sätt överraskande men bortsett från deras egna låtar så har de ju en väldigt stark repertoar med bland annat mycket härliga 80-talare. Dock känns det som att det där lilla extra fattas, jag saknar de där kryddorna som ger riktigt sting till dansupplevelsen.

Jag hade en väldigt skojig kväll men min rygg besvärade mig åter ganska mycket och jag avvek innan sista dansen. Tyvärr missade jag därmed extranumren men det är sådana smällar som man får ta. Efter att ha lämnat av mina passagerare körde jag vidare till Boberg där det under helgen vankades passröjning, älgbaneskjutning, gräsklippning, mm.      

 

2008:32

Furuviken, Hällesjö Onsdag,
2008-08-13, 20-24
Expanders êêêê+

Entré:
130:-

Sommaren passerar alltid fort förbi och detta år var inget undantag, plötsligt var det oåterkalleligt dags för finalkväll på underbara Furuviken i Hällesjö. Jag körde från Optand och Vanja, Elin och Malin åkte med. Vi startade från Lillänge exakt 19:00 och anlände efter en ganska rask körning till Furuviken vid 19:53. Det var en halvfin kväll, ingen värme och inte heller strålande sol men dock uppehåll med en och annan solglimt till och från. Det behärskade vädret och det faktum att den mest intensiva semesterperioden nu nått sitt slut bidrog sannolikt till att det var förhållandevis få som infunnit sig i god tid denna kväll och det var länge glest i leden på dansgolvet. Publiken fortsatte dock att sakta strömma till och efter paus var det gott om folk på golvet, ingen trängsel utan alldeles lagom folkigt för den sparsamt tilltagna rotundan på Furuviken.

På scenen denna afton stod Expanders härliga orkester, eller "Bandet Omaka" som Vanja och jag enades om att kärleksfullt kalla dem. Expanders är så roliga med sina udda personligheter och de har ett underbart gung och en tilltalande repertoar som sätter mina dansnerver i spinn. Inledningsvis kändes de denna kväll lite skramliga och kvalitativt ojämna, men det gick till sig och jag tycker att de totalt sett höll sig på sin vanliga höga nivå. De har dock aningen mer naturligt akustiskt ljud än många andra och detta leder tyvärr till en viss oönskad skränighet på den trånga och marginellt ljuddämpade scenen på Furuviken. Hur som helst, de är väldigt bra i mina öron och det enda jag skulle önska är väl möjligen lite mindre mellansnack för ibland blir det lite störande då det rent av kommer i nivå med Dates surrande.

Jag dansade nästan oupphörligt denna kväll, stod dock över två danser precis som på söndagen vilket kändes alldeles lagom för att min rygg skulle orka med hela kvällen utan några större irritationer. I paus fikade vi medtagna mackor och Trocadero i bilen, det kändes alltför ruggigt för att rulla ut picknickfilten.

Nu är det tyvärr drygt tio månader till nästa dans på Furuviken, jag längtar redan men det finns ju inget man kan göra annat än att gilla läget och börja ladda batterierna. Nästa år ska jag inte skolka från någon kväll på Furuviken utan riktigt goda frånvaroorsaker, sommardanssäsongen är alltför kort för att tillåta sådana fadäser. Tack för i år, vi ses igen den 24/6 2009!

 

2008:31

Högs Loge, Hudiksvall Söndag,
2008-08-10, 19-23
Shake êêêêê

Entré:
120:-

Säsongsfinal och personlig säsongspremiär på en och samma gång, i år blev det för min del bara ett ynka besök på Högslogen och det var denna sköna afton då Shake stod på scenen. Jag och Vanja anlände vid 18:55 direkt från Färila där vi laddat upp för kvällen med Annas goda lasagne, hon och Pär tvingades tyvärr stanna hemma då Pär drabbats av ryggskott.

På Högs Loge var det mesta sig likt, härlig musik, bra dansgolv och underbar danspublik i en fulländad kombination. Där fanns folk från Skellefteå, Umeå, Östersund, Gävle, ja alla tycktes ha ställt kosan till Hög denna afton. Jag fick dansa med både nya och gamla bekantskaper, några mycket kära återseenden varav jag tyvärr dock inte hann med att få en dans med alla. Min rygg mådde ganska bra och jag kände endast av den under de sista danserna före paus och sedan på nytt framåt kvällens slut, detta var säkert delvis tack vare att jag i förebyggande syfte valde att vila en dans i mitten av varje "akt". Shake var givetvis på topp, och hur skulle de kunna vara annat med en sådan kanonpublik. På Högs Loge har jag alltid haft roligt och nästa år hoppas jag kunna komma på besök mer en en gång.

I paus avnjöt vi fika uppe i fiket där mackor, läsk och godbitar fanns att köpa till rimliga priser. Efter danskvällens slut bar det så av hemåt mot Selsålandet, via en avstickare på vägen för att hämta upp släpvagnen blev det närmare 30 mil och det tog dryga tre timmar innan vi var hemma och slutligen kunde göra kudden sällskap vid 4-snåret.  

 

2008:30

Älvstagården, Jättendal Fredag,
2008-08-08, 21-01
Titanix êêêê+

Entré:
120:-

Äntligen tog jag mig så iväg till Jättendal även denna sommar, det känns som om den här danssommaren försvunnit snabbare än någon tidigare sommar gjort och jag har inte alls hunnit med att dansa särskilt mycket. Det kändes hur som helst väldigt roligt att åter få bevista en danskväll på Älvstagården, denna supercharmiga och ytterst välvårdade dansanläggning. Älvstagården och dess dansarrangörer är i mina ögon de allra bästa föredömen som uppvisar de finaste sidorna av danskulturen 2008. Här finns en dansanläggning som är funktionell, städad, charmig och gedigen, och det offensiva dansprogrammet är något av det bästa jag kan föreställa mig, samtidigt som man ändå håller det lägsta entrépriset jag noterat detta år. I fiket kan man köpa utsökt bra fika till attraktiva priser och avnjuta detta i en trivsam miljö. Ja Älvstagården har kort och gott allt man kan önska av ett dansställe.

Jag och Vanja hade åkt från Selsålandet redan från morgonen och tillbringat dagen i Sundsvall där vi shoppat runt på IKEA och diverse kringliggande butiker. Efter en mellanlandning hos Lindgrens sommarresidens där vi lämnat släpvagnen och gjort oss i ordning för dansen anlände vi till Jättendal vid 20:55.

Det blev långt ifrån någon trängsel på dansgolvet denna kväll, dock tillräckligt mycket folk ändå för att möjliggöra en riktigt trevlig danskväll. Det var inte särskilt många bekanta sundsvallare på plats, vilket innebar att jag endast kunde räkna in sex tjejer som jag tidigare dansat med. Därmed fick jag stort utrymme till att bjuda upp och bli uppbjuden av nya oprövade danstjejer, jättekul och uppfriskande. Givetvis saknade jag dock en del som jag hade hoppats skulle vara där, men de kommer förhoppningsvis till Högs på söndag så jag får dansa med dem där istället.

Titanix är ett band som jag alltid gillat, de har en välblandad repertoar med en del 70-talare, en stor portion goda 80-talare, försiktigt kryddat med lite 90-talare, samt vitaliserat med en god andel nutidsmusik. De är också duktiga musiker som levererar dansentusiasmerande musik på ett strålande sätt. Denna kväll var inget undantag och jag uppskattade fullt ut Titanix insatser, att det så sällan ges chans att dansa till dem gör givetvis att det blir extra skoj att höra dem.

I paus avnjöt vi medtagna mackor i bilen, kombinerat med Älvstagårdens utsökta godbitar. Efter dansen rullade vi vidare söderut och styrde kosan mot Färila där vi skulle hälsa på Anna och Pär.

 

2008:29

Furuviken, Hällesjö Onsdag,
2008-08-06, 20-24
Shake êêêêê

Entré:
130:-

Jag och Vanja åkte från Selsålandet denna kväll då Shake skulle förlora sin Hällesjöoskuld. Vi anlände i god tid vid 19:45 och hann surra lite med Peppe innan det var dags för dem att ta scenen i besittning. Spelningen började lite trevande då Johan hade problem med sin bas. I första dansens första låt fick vi delvis dansa till endast trummor och klaviatur medan Fredrik lämnade gitarren för att springa efter verktyg. Vi fick sedan vänta lite på dansens andra låt men det tog inte många minuter att åtgärda problemet och sedan förflöt kvällen utan ytterliggare tekniska incidenter. Shake var som alltid mycket bra och jag räknar med att de efter denna lyckade premiärafton har en given plats i Furuvikens orkesteruppställning inför nästa säsong.

Även den här kvällen blev det gott om folk och mycket god stämning, men givetvis även trångt inne på dansgolvet. Killunderskottet var också påtagligt stort och således kände jag mig tidvis lite otillräcklig. Jag fick dansa med idel duktiga och trevliga danstjejer innefattande superfavoriter likväl som gamla goda sällandansare. Tyvärr led jag en hel del av protesterna från min onda rygg och jag kunde inte fullt ut njuta av eller slappna av i dansen.

I paus avnjöt vi medtagna stutar på dansfilten bakom bilen där Marlene gjorde oss sällskap. Det var svalt men skönt, förutsatt att man hade jacka på sig. Dock var det tjockt med småkryp i luften som gjorde sitt yttersta för att framgångsrikt mumsa gott på oss. 

 

2008:28

Furuviken, Hällesjö Onsdag,
2008-07-30, 20-24
Blender êêêêê

Entré:
130:-

Efter något så udda som en frivilligt dansfri vecka i mitten av juli månad så var danssuget stort och det varma och vackra sommarvädret gjorde ju inte danslusten mindre påtaglig. Således var det helt perfekt att åter få bege sig till Hällesjö för att denna kväll dansa till Blender. Med mig i bilen från Östersund hade jag Anders D. samt systrarna Persson (Elin & Emma). Vi startade 18:45 och via ett glasstopp i Stugun anlände vi till Furuviken vid 19:53, perfekt timing!

Något som är mycket positivt i Hällesjö detta år är att publiken tycks anlända tidigare än förr och många är nu på plats redan till första dansens början. Så var det helt klart denna afton och kvällen fick snabbt upp tempot, för att inte nämna värmen. Det hade varit riktigt varmt i en veckas tid och den här dagen hade inte varit något undantag. Således var vi alla i stort sett mer eller mindre svettiga redan innan vi började dansa och det blev givetvis inte torrare allteftersom kvällen led.

Jag hade en underbar danskväll, en sådan här kväll på Furuviken är för mig det bästa som kan finnas, när vädret är på topp är detta sommaren när den är som allra bäst och livet kan inte bli bättre än såhär. Under kvällens gång dansade jag samtliga danser sånär som på en då jag gick ut för att lufta mig och torka upp lite, jag är ju inte så förtjust i "Try to think about Elvis" så jag tyckte det var ett ypperligt tillfälle för en liten andhämtning. Det blev inte lika kaotiskt mycket folk som på Jannez och Perikles, men fortfarande väldigt mycket och tidvis onödigt trångt. Visst, det var inga problem att ta sig runt helskinnad om man körde ett försiktigt dansprogram, men här fanns en hel del duktiga respektive mycket duktiga danstjejer som inbjöd till lite mer engagerade dansinsatser och detta kräver ju då helst lite mer svängrum. Hur som helst, jag fick massor av trevliga danser och där fanns flera gamla bekanta från förr, bland annat tre systrar från Älvsbyn som jag lärde känna på dansgolven uppe i norr under min tid i Luleå. Många kära återseenden och många goa snurrar i dansens virvlar. Ett särskilt tack till Dansanka för några ypperliga danser, jag hoppas mina små fadäser inte lämnade några bestående spår.

Blender var som alltid toppenbra och kämpade på duktigt i hettan uppe på den lilla instängda scenen. Blender får också beröm för sitt föredömliga sätt att arrangera ljud- och ljusutrustning utan att inkräkta på dansgolvet, detta är annars ofta ett problem på Furuviken där utrymmet är klart begränsat både vad gäller golvyta och takhöjd.

I paus avnjöt vi medtaget fika på dansfilten bakom bilen, Emma hade gjort mackor och jag hade bakat en kaka (som tyvärr gått sönder lite då den inte ville släppa ur formen men den var tydligen god ändå).

 

2008:27

Sandviken, Östersund Fredag,
2008-07-18, 21-01
Blender êêêêê

Entré:
150:-

För fjärde gången på två veckor var det åter dans på Sandviken, denna kväll till Blender. Jag hade fått besök av Anette och David som anlände vid 19:30, och efter ett relativt raskt depåstopp i Optand för fika och tillfixande gjorde de mig sällskap till Sandviken. Vi anlände vid 21:30, sent för att vara mig men det får man stå ut med sådana gånger.

På Sandviken blev det en riktigt bra kväll, jag hade inte dansat till Blender på över en månad så det var ett glatt återseende. De hade nya orkesterkort sedan sist, och dessutom hade de sin nya live-CD med sig som jag köpte ett exemplar av (för 140:-). Som alltid var de alldeles utsökt bra och jag njöt av både publik och musik kvällen igenom. Det blev alldeles lagom mycket folk, aningen knuffigt några kortare stunder men inget allvarligt utan mestadels mycket väl dansbart. Jag blev uppbjuden på herrarnas vid ett par tillfällen, men det var inte alls lika illa på den fronten som i tisdags.

Vanja hade åkt med Marlene den här aftonen då de tog ett gemensamt avbrott från flyttjobb, Marlene flyttar nämligen till Brunflo i helgen. I paus gjorde vi sällskap för fika i min bil, jag hade tagit med mig mackor medan Vanja envisades med att köpa fika den här kvällen.   

 

2008:26

Ånäsparken, Kovland Torsdag,
2008-07-17, 20-24
Shake êêêêê

Entré:
130:-

Efter förra veckans hysteriska succé fanns det givetvis inget som kunde hålla mig borta från Ånäsparken denna kväll när Shake skulle spela. Jan-Ove skulle köra så jag åkte MC till Krångede där jag gjorde mig i ordning innan vi gav oss av prick 18:30. I Hammarstrand plockade vi även upp Evelina och den i Stockholm hemmahörande dansgästen Lasse Å. Vi anlände till Kovland i lagom god tid och infann oss på dansgolvet några minuter före dansens början. Utanför dansbanan stod en välbekant buss, men inte Shakes vanliga buss utan den *vackra* buss med texten "ThorFreddys" som Perikles stoltserat med veckan innan. Shake hade således nu fått problem med sin buss och tvingats låna denna charmiga vandringsbuss.

Inledningsvis var det ganska glest i leden men folk strömmade in och det blev till slut utsökt lagom mycket folk, skönt och således inte alls lika hysteriskt som veckan innan. Jag upplevde danskvällen som lite knepigare än vanligt, jag hade av någon anledning lite svårt att komma till skott med att bjuda upp vid några tillfällen och det var som att jag hamnade på fel ställen, var för sent ute, etc. Trots att det var ganska gott om plats var det ändå flera som jag inte fick fatt på under hela kvällen, det kändes lite hopplöst. Men på det stora hela hade jag ändå en jättebra kväll, som alltid på Ånäsparken.

Den här veckan fick jag ingen specifik komplimang för mitt sätt att föra, däremot en komplimang för min stabilitet likt en fura, jag måste i så fall vara en senväxt men snabbrotad östjämsk fura av det finare slaget, hihi. Shake var som alltid utsökta, de är så bra och nu har jag dansat till dem alldeles "för ofta" för att ha något särskilt att kommentera, superbra helt enkelt!

I paus dukade Jan-Ove upp med fika, och det gjorde han med besked. Med sig hade han mackor i mängder och av allehanda slag, myrstackar och flera sorters läsk. Min personliga favorit blev mackorna med grillad rostbiff, de var helt sagolika. Vid fikat fick vi även sällskap av "Ånge-tjejerna" samt Anna och Pär. Jag har verkligen saknat min Anna, härligt att få ses en liten stund, dansa lite och prata av oss den mest akuta abstinensen.

Efter dansens slut blev det mer fika i bilen under hemresan, energimässigt torde den här kvällen således i bästa fall ha gått +/- noll.

 

2008:25

Sandviken, Östersund Tisdag,
2008-07-15, 20-24
Zlips êêêêê

Entré:
150:-

Efter tre dagars dansvila stundade ännu en förväntanstyngd kväll på Sandviken, nu till de ljuva tonerna från Zlips orkester. Jag och Vanja anlände lagom till första dans och jag kom sedan att dansa nästintill samtliga danser, värmen gjorde att jag valde att stå över två danser för att vädra mig själv. Det blev alldeles lagom mycket och bra dansfolk så inte helt otippat blev det en mycket fin danskväll.

Zlips var som alltid utsökta, om än att Melissas förkylning tvingade henne att stå tillbaka en aning både kvalitativt och kvantitativt. De nödvändiga justeringar som de därmed tvingades göra i repertoaren påverkade dock inte prestationen så att ett otränat öra skulle ha lagt märke till det, de är samtliga så proffsiga och har en sådan omfattande repertoar att det finns gott om alternativa upplägg.

I paus inmundigade vi medtagna oststutar, mazariner och läsk i bilen, Marlene och Ingvar gjorde oss sällskap. Det var ännu en vacker men ruggigt kylig kväll, skönt inne på dansgolvet men mindre mysigt i paus.

Den här kvällen blev en kväll då jag åter kom att göra vissa bekymrade reflektioner som jag gjort förr. Den första är att jag rent generellt har så många som jag "brukar" dansa med att jag inte alls hinner med dem, det kan gå jättelänge mellan gångerna då jag hinner bjuda upp även många av mina riktiga favoriter, så länge att jag rent av "tappar bort" dem. Förutom att jag ju jättegärna vill hinna dansa med så många så försöker jag ju dessutom alltid att hålla ögonen öppna för om någon av mina dansvänner tycks ha en dålig kväll eller inte lyckas komma igång med dansandet, och då siktar jag särskilt in mig på att bjuda upp just dem. Nu upplever jag ofta att jag varken lyckas bjuda upp gamla dansvänner som jag verkligen vill dansa med, testa nya förmågor, eller agera kickstartare för de som för kvällen behöver lite starthjälp. Situationen känns allt annat än tillfredsställande och jag kommer att försöka göra något åt situationen, om inte annat så måste jag aktivt försöka ändra mina tankesätt och förväntningar. Reflektion två är en starkt bidragande orsak till mina känslor av irritation och missnöje och det är detta med att många damer inte respekterar uppbjudningsreglerna utan bjuder upp på herrarnas, ibland rakt på utan någon som helst antydan till medvetenhet, ibland med ett bedjande eller antydande angreppssätt, och ibland lite lätt urskuldande. Jag kan väl i viss mån tycka att det finns gradskillnader mellan dessa olika beteenden, men egentligen gör det inte någon som helst skillnad i sak vad de säger eller hur de gör. Resultatet är ändå alltid detsamma, antalet danser då jag får chansen att bjuda upp eller bjuda igen reduceras oavsett vilket angreppssätt de som tjuvbjuder väljer. Jag hoppas att ingen som läser detta missuppfattar mig som stöddig eller divig, ty det handlar ju inte om att jag inte vill dansa eller att jag inte i grunden uppskattar att bli uppbjuden. Tvärtom så är det i regel så att de som tjuvbjuder på herrarnas faktiskt tillhör min krets av i mina ögon rätt nära dansvänner som jag ofta och gärna dansar med, och dessutom tycker jag att det är jättetrevligt att bli uppbjuden. Men precis som att jag uppskattar att bli uppbjuden så är det för mig viktigt att själv få bjuda upp och att få bjuda tillbaka, och när mina möjligheter till detta påtagligt reduceras till följd av tjuvbjudande så är det inte roligt längre. Låt oss som ett räkneexempel anta att man på en danskväll hinner med cirka 26 danser. Det skulle således innebära att jag har 13 herrarnas till mitt förfogande. Om jag då som igår blir uppbjuden mellan 5 och 10 av dessa "mina" danser, förutom samtliga damernas danser förstås, så återstår bara några få danser för mig att bjuda upp på. Dessa skall räcka till att bjuda upp mina personliga "guldkorn" som jag allra helst vill dansa med, till att söka nya dansvänner, och till att bjuda tillbaka i lagom hög grad. Det torde vara uppenbart att denna ekvation blir omöjlig att få ihop, och det är inte konstigt att vissa av mina storfavoriter börjar tycka att jag verkar ointresserad av att dansa med dem då jag aldrig bjuder igen. Om vi inte sett varann eller fått fatt i varann på länge så ska ni självklart fånga mig oavsett vad skylten säger, men annars hoppas jag på en ökad respekt för vad skyltarna säger och därmed också en ökad respekt för mig och min rätt att också få bjuda upp, ge mig en ökad chans till att faktiskt få bjuda upp just dig!

Kontentan av ovanstående är således egentligen väldigt enkel; Bjud gärna upp mig - På Damernas!

 

2008:24

Sandviken, Östersund Fredag,
2008-07-11, 21-01
Jannez êêêêê

Entré:
150:-

För fjärde kvällen i rad var det så åter dags att göra sig redo för dans. Jag åkte från Boberg vid 17-snåret och mötte Vanja i Optand där vi avnjöt middag i form av kyckling- respektive grekisk sallad. Efter mellanlandning på Kvantum anlände vi till Sandviken aningen försenade men vi hann åtminstone ta några danssteg inom ramen för kvällens första dans.

Danspubliken växte snabbt till sig och det blev riktigt mycket folk. Tyvärr innebar det givetvis också att trängseln och bökigheten blev rätt stor, dock inte så allvarlig som på onsdagen och det gick trots allt att dansa. Det var många välbekanta ansikten som dök upp under kvällen och jag lyckades dansa med ganska många av dessa, tyvärr räckte givetvis inte tiden till för att hinna få fatt på alla som jag ville dansa med men så är det ju i regel alltid.  Jannez var i högform och levererade på toppnivå, helt suveränt. De känns så gedigna i sin nu ett år gamla sättning och de tycks ha riktigt kul på scenen, klockrent.

I paus fikade vi medhavda mackor och Trocadero i bilen, Elin gjorde oss sällskap liksom Marlene. Det var en vacker kväll men det hann bli ganska kyligt innan den var över, tyvärr känns det inte riktigt som juli månad.

 

2008:23

Ånäsparken, Kovland Torsdag,
2008-07-10, 20-24
Zlips êêêêê

Entré:
130:-

På onsdagen hade jag definitivt bestämt mig för att på torsdagen ha en dansfri kväll och avstå besök på Ånäsparken. I Hällesjö mötte jag på onsdagskvällen Jan-Ove som också hade tänkt avstå torsdagsdans, varpå vi gemensamt enades om att åka till Kovland tillsammans. Jag kan inte förklara logiken i detta, det är bara så det fungerar och sker när vanligtvis dansglada killar kommer i samspråk. Eftersom jag hade min bil i Optand så lånade jag mammas bil och vi anlände till Kovland precis klockan 20, jag missade första halvminuten av första dansen men det är sådant som händer när man kör en bil med för klen motor som måste pressas för att hålla tempot uppe.

Det här blev en sagolikt underbar danskväll med så vackert och skönt väder, så mycket folk, så bra dansfolk, och sist men inte minst en sådan superb orkester. Jag fick dansa med många trevliga och duktiga danstjejer, varav vissa var riktigt kära återseenden som inte sker var dag. Bortsett från några få varv som lär kunna räknas på ena handens fingrar så tillbringade jag hela danskvällen ute i den svalare tillvaron på dansverandan, inne blev det nämligen snabbt riktigt hett och blött. Zlips var som alltid bra och jag upplever dem som i riktigt god toppform just nu, de är så bra att jag saknar ord och kan inte finna mycket att skriva om deras prestationer. De drog ner rungande applåder och bjöd på ett flertal extranummer varav de sista framfördes helt a capella, avslutningen med "Golden Eye" var magnifik och avrundade kvällen vid 00:25-snåret. 

I paus fikade vi rejäla oststutar som jag hade gjort, vilka vi sköljde ner med Trocadero. Det var förhållandevis varmt och vi kunde med lätthet njuta av fikat utanför bilen.

Sådana här danskvällar går tiden alltid alltför fort och kvällens slut kom snabbt och skoningslöst ifatt oss. Hemresan inleddes med bullar som Jan-Ove hade flirtat till sig, sedan rullade vi hemåt i den vackra sommarnatten. Vi var båda lyriska över kvällen och ångrade verkligen inte för en sekund att vi hade bestämt oss för att åka.

 

2008:22

Furuviken, Hällesjö Onsdag,
2008-07-09, 20-24
Perikles êêêêê

Entré:
130:-

Inför semesterveckans andra danskväll gränslade jag min Yamaha och lämnade Selsålandet vid 19:05 varpå jag styrde kosan mot Hällesjö. Jag anlände till Furuviken vid 19:40 och hade således alldeles lagom mycket tid till att byta om och fixa till mig innan dansen drog igång. Vid ankomsten noterade jag omedelbart att Perikles buss saknades och istället stod där en ful gammal vit buss med texten "ThorFreddys" skriven utefter långsidorna, detta väckte dock ingen oro för i samma ögonblick skådade jag Lunkan och Pex strax intill.

Även denna kväll var det ganska många på plats redan till första dans och därefter fortsatte det att strömma in bilar och människor i en strid ström, trängseln på golvet tilltog snabbt och det blev snart väldigt trångt och buffligt. Publikmässigt kändes det med andra ord mer som en Jannezkväll än som en Perikleskväll, men det är ju på sitt sätt kul även då det är mycket folk. Jämfört med kvällen innan var dock fokus omvänt med publikmässig kvantitet i centrum istället för dansmässig kvalitet.

Perikles levererade som alltid i Hällesjö en bra dansprodukt som kryddades med gammeldans före paus och flerdubbla extranummer med bland annat tre-fyra AC/DC-låtar. I paus intog jag medhavd rostbiffstut och läsk vid motorcykeln där pratsällskapen avlöste varandra. Det var en lagom varm och blåsig kväll, egentligen perfekt dansväder med god ventilation och fullständig befrielse från insekter. På resan hem varierade temperaturen mellan 11 och 13 grader, en härlig MC-tur i sommarnatten.    

 

2008:21

Sandviken, Östersund Tisdag,
2008-07-08, 20-24
Shake êêêêê

Entré:
150:-

Så var äntligen semestern här och därmed kan jag börja avnjuta sommardanserna fullt ut. Jag hade varit i Boberg och på Selsålandet under några dagar och anlände efter en snabbvisit hemma i Optand lite senare än vanligt, först vid 20:30. Det var då ingen större trängsel på golvet men det kändes ändå väldigt märkligt att anlända så sent och att inte som annars vara först ut till första dans.

Shake gjorde denna afton sin första ensamma spelning i närheten av Östersund, tidigare har de bara spelat nonstopkvällar med andra band. Som alltid var den musikaliska produkten utsökt både kvalitativt och innehållsmässigt, här finns många ljuva välkända covers, deras egna guldkorn, likväl som att de låter oss njuta av några av Boogarts härligaste låtar och därmed förflyttar mig till andra och mycket svävande känslomässiga dimensioner.

Det blev aldrig någon trängsel denna kväll, men det var en härligt dansant publik och alla verkade ha riktigt skojigt. Således fanns det gott om njutbart svängrum på dansgolvet, dansmässig kvalitet istället för publikmässig kvantitet med andra ord.

Efter dansen stannade jag kvar och surrade med Shake under tiden som de packade sina prylar, jag sinkade dem säkert men de hävdade att det ändå kändes som att jobbet gick snabbare än vanligt. När allt var inpackat i bussen följde jag med på "efterfesten", en intressant tillställning och jag lämnade Sandviken först en stund efter klockan tre på natten.

 

2008:20

Furuviken, Hällesjö Onsdag,
2008-07-02, 20-24
Jannez êêêêê

Entré:
130:-

Så var det då äntligen dags för dans på sommarens dansställe nummer ett, underbara Furuviken i Hällesjö. Jag, Vanja och Marlene hade kvällen till ära fått lift med Eyvind så jag slapp för en gångs skull köra. Vi startade från Östersund i god tid och kom trots defensiv körning fram redan vid 19:40 och kunde lugnt parkera på min parkeringsplats. Det var en strålande vacker och varm afton och det var många som anlände i god tid innan dansen började. Medan vi väntade på att Jannez skulle börja spela ägnade jag och Vanja oss åt att öppna alla luckorna kring dansbanans sidor, ingen kunde tänkas frysa en sådan här varm kväll och vi tyckte att vi borde göra allt för att underlätta den lilla ventilation som var möjlig när det nu inte fanns tillstymmelse till vindar.

Denna afton var det 1-årsjubileum för "nya Jannez", ett år har nu gått sedan den där obeskrivligt känslosamma kvällen då Jörgen för första gången axlade Richards roll som basist. Mycket har hänt under detta år då en ny familjemedlem har kommit in i gänget, något nytt har sakta fötts med denna nya frontlinje, med ännu en solist, med ny repertoar, och nu även med nya T-shirts. Jag gillar det jag hör, det kommer aldrig med att bli gamla Jannez men det nya måste få bli något lite annorlunda och det är mycket bra.

Det var gott om folk denna kväll, men det blev aldrig sådär tjuvtjockt med folk som det kan bli. Mer än tillräckligt dock och väldigt bökigt. Jag hade jättetrevligt och dansade med ett flertal "sommardansvänner", men trängseln var jobbig. Dessutom hade jag ont i mitt högra lår, inte allvarligt men det irriterade och begränsade mig en hel del.

I paus avnjöt vi köpt fika på filt framför bilen. Stutarna var ok men inga 5-poängare, de var nämligen väl så små och dessutom har jag svårt att uppskatta grönsaker i stutar.

En mysig och kul kväll, jag ser med tillförsikt fram emot sommarens kommande danskvällar på Furuviken.

 

2008:19

Sandviken, Östersund Tisdag,
2008-06-24, 20-24
Perikles êêêê+

Entré:
150:-

Efter ett alldeles för långt uppehåll var det så åter dags för dans på Sandviken, tillika tisdagspremiär. Sommar och tisdag är egentligen inte en fulländad kombination utan dans på Sandviken, tyvärr bjuds det bara fyra sådana kvällar i sommar och då är dessutom ett av dessa tillfällen milt sagt tveksamt. Nåja, vi får njuta av det som ändock finns att njuta av och den här kvällen var det de gamla goa pågarna i Perikles som stod för musiken. Som alltid är de bra, men jag upplevde dem inte som riktigt lika taggade den här kvällen som senast när jag dansade till dem på Aspåsnäset. Jag naggar därför betyget en aning i kanten, väl godkänt med råge trots allt.

Jag körde från Optand och Vanja hade bytt bort sina sista arbetstimmar på ICA för att kunna komma med, vi fick kvällen till ära även sällskap i bilen av Sara som gästjobbade i Östersund denna vecka. Vi anlände i god tid och kunde enkelt vara först ut att inta dansgolvet. Det blev aldrig någon trängsel, men däremot en trivsam och utrymmesmässigt mycket bekväm danskväll. Tjejöverskottet var dock påtagligt och jag kände mig lite som jag blev beskriven av en av de tjejer som bjöd upp mig; "som en levande stafettpinne" Innan en tjej hunnit släppa taget hade nästa säkrat greppet. Kul att vara populär förstås, men också trist att det skulle vara så ont om kavaljerer till alla dansivriga damer.

I paus intog vi dricka, delicatobollar och medhavda stutar i bilen, tyvärr fabriksbröd så upplevelsen var inte fulländad. Efter dansen bar det givetvis av hemåt i rask takt, skönt att kunna vara hemma på en kvart och således få sex timmars sömn utan att för den skull komma sent till jobbet. Mer Sandvikentisdagar till dansfolket!!

 

2008:18

Logen, Aspåsnäset Torsdag,
2008-06-19, 21-02
Titanix êêêê+
Vanilla êêêê+
Mickeys êêê+

Entré:
160:-

För fjärde året i rad stod denna trio av band på Aspåsnäsets scen torsdagen före midsommar, och precis som förra året kändes det så uppfriskande att få ta del av Titanix och Vanillas musik som man så sällan får höra. Det är alltid lika imponerande att höra hur bra Vanilla låter trots att de så sällan spelar numera, och deras repertoar är underbar även om den är förhållandevis statisk. Den här gången hade Vanilla lånat in Mickeys trummis Andreas som gitarrist, en eloge till honom för ett enastående arbete i två roller denna kväll. Titanix har jag alltid älskat och att man så sällan får dansa till dem gör ju inte nöjet mindre de gånger det väl sker. Både Vanilla och Titanix får snudd på toppbetyg, jag håller inne på fullpoängarna då de ju trots allt spelade endast 1 timme och 40 minuter vardera, vid sådana tillfällen vill jag inte utdela maximala betyg. Mickeys har jag inget nytt att säga om, helt ok och lite mer än så men ändå inga toppfavoriter med sin höga andel snabba låtar och förekomst av riktiga bottennapp i repertoaren.

En sak som blev tydlig denna afton var skillnaden på ljudutrustning. Titanix hade det i särklass bästa ljudet, men tyvärr kunde man lätt lura sig att tro det motsatta. Både Vanilla och Mickeys hade nämligen förhållandevis skränigt ljud, vilket gjorde hörseln avtrubbad och när så Titanix med sitt välbalanserade och mjuka ljud började spela upplevde jag därför deras ljud som dovt och instängt. Efter att ha tagit paus under Mickeys andra akt och återvände till dansgolvet lagom tills Titanix åter tog scenen i besittning kunde jag dock bekräfta min tidigare hypotes om att dessa egentligen hade den i särklass renaste och hälsosammaste ljudbilden. Mycket intressant observation.

Jag och Vanja åkte till Näset från Optand, med i bilen hade vi även Elin och Emma. Vi anlände strax före klockan 21 och tillhörde de första att lösa in oss. Jag och Vanja var givetvis även de första att ta dansgolvet i besittning. Inledningsvis var publiktillströmningen väldigt svag, men allteftersom så ökade trycket på dansgolvet och det blev till slut alldeles lagom mycket folk. Jag hade en kanonkväll och dansade förstås alla danser utom under den fikapaus som vi tog vid 23.10 (när Mickeys tog scenen i besittning). Näsetstutar och Delicatobollar tillsammans med Trocadero gjorde pausen fulländad. Efter sista dans körde vi skyndsamt hemåt, Vanja skulle börja jobba i Svenstavik redan klockan 8 på fredagsmorgonen och hon ville således snarast komma hem och dyka ner i snarklådan.

 

2008:17

Sikåsparken, Sikås Fredag,
2008-06-13, 21-01
Shake êêêêê

Entré:
120:-

Trots att jag är uppväxt bara några mil från Hammerdal så hade jag fram till nu inte besökt Sikåsparken, men denna afton var det så dags för en premiärvisit. Med Elin och Emma som passagerare anlände jag vid 21-tiden till Sikås och jag blev där den förste att lösa in mig. Lugnet var påtagligt och den första kvarten bjöd på en lätträknad skara inlösta, men efter lite inledande prat med Shake satte de iaf igång och spelade.

Publikmässigt blev aldrig detta någon särskilt lyckad kväll, tvärtom var det uppenbart glest i leden. Bland de inlösta var dessutom många förhållandevis alkoholhalta, och en stor andel var mycket unga. Framförallt tycktes det vara ett påtagligt herrunderskott, vilket jag givetvis gjorde mitt bästa för att kompensera för och jag dansade i stort sett oupphörligt. Några bekanta dansansikten var det svårt att finna, ja publiken bestod kort och gott av lokala förmågor som förmodligen sällan söker sig ut på dansbanorna.

Sikåsparken visade sig i många avseenden vara en typisk jämtländsk danspark, men med vissa typiska undantag. Western-kulissen måste anses vara ett sådant undantag, samt att en långvägg inne i danslokalen "pryddes" av ett ökenmotiv, klart udda. Dansgolvet och danslokalen får annars klart godkänt betyg, bortsett från det totala mörkret inne på dansgolvet. Någon form av enklare mysig belysning skulle absolut vara välmotiverad.

I paus avnjöt vi mackor som Elin hade med sig, jag passade också på att flytta bilen för att minska skaderisken från alla de fulla ungdomar som okontrollerat drällde runt utanför parken.

Shake var givetvis som alltid utsökta, de har nu en riktigt välbalanserad och tilltalande repertoar.

 

2008:16

Logen, Aspåsnäset Lördag,
2008-06-07, 21-02
Shake êêêêê
Mickeys êêêê

Entré:
160:-

Värmen behåller sitt tryckande grepp över tillvaron, på gott likväl som på ont. Det är inspirerande att åka och dansa i det ljuva sommarvädret, men ack så varmt, svettigt och tröttsamt att skuffa runt inne i hettan på dansgolvet. På Aspåsnäset tycktes luften stå stilla denna afton och värmen var tung från första till sista dans trots att det aldrig blev någon större trängsel i danslogen. Jag och Vanja hade fått skjuts av Urban och Marlene som plockade upp oss i Optand, fina ovationer till Urban för den välpolerade och välstädade bilen! Vi anlände lagom till första dans och det var Shake som var först ut att beträda scenen.

Shake är helt underbara, men helst skulle jag ha velat haft dem ensamma på scenen. Mickeys är förvisso helt ok, men jag förordar kvalitet framför kvantitet och det var nu länge sedan jag senast fick chans att dansa till Shake på en "vanlig" danskväll (icke non-stop). Jag tycker som sagt att Mickeys numera presterar klart godkänt, men det jag ogillar mest hos dem är att de spelar så förbannat många supersnabba danser. Det finns ett fåtal som uppskattar ett sådant högt tempo men de är inte så många och en till två supersnabba danser per danskväll kan således tyckas rimligt. Mickeys körde dock i regel en lugn, en snabb och sedan en supersnabb dans, alldeles för mycket högtempodanser för min smak med andra ord.

Vid 23-snåret tog vi paus och inmundigade medtaget fika i bilen, det var myggigt värre och det gjorde således inte något att fikafilten blivit kvar hemma. Även jag var populär hos myggorna, måste vara någon ny muterad variant.

Jag kände mig tung i benen hela kvällen, allt springande bakom en gräsklippare hela dagen i solgasset satte nog sina spår. Sista timmen orkade jag därför inte riktigt uppskatta dansen längre utan vilade en del, men jag hade trevligt ändå och ägnade lite tid åt att studera dansstilar, skor, etc.

 

2008:15

Logen, Aspåsnäset Lördag,
2008-05-31, 21-01
Perikles êêêêê

Entré:
140:-

Äntligen har sommarvärmen kommit. Jag hade ägnat dagen åt årlig bilvård, färdig med utsidan och nästan färdig med insidan efter 12 timmars arbete, nu är SEM600 åter i angenämt och representabelt skick inför sommaren. Vanja och Marlene anlände från Åsarna och åkte med mig från Optand, Malin plockade vi upp på Körfältet. Vi anlände till Aspåsnäset, för första gången i år i angenäm värme, precis 21:00 och hann lösa in oss just i tid till första dans. På golvet var det inledningsvis ganska glest i leden men det droppade in folk kontinuerligt under kvällen, dock blev det aldrig någon trängsel och publiksiffran slutade gissningsvis någonstans kring 300 personer. Jag saknade en hel del av mitt normala dansstall men det skapade å andra sidan större möjligheter till att testköra några tidigare oprövade damer, vilket jag faktiskt lyckades med. Det är alltid roligt att ge sig i kast med absoluta nybörjare på dansgolvet och få dem att känna sig komfortabla, ha kul och upptäcka lite av dansens tjusning, det var ett tag sedan senast men denna kväll hände det igen.

Perikles var i riktig högform denna afton med ett härligt tryck och tight sound. Några nya låtar hade tillförts repertoaren, bland annat Linda Bangtzings "Hur svårt kan det va?", en riktigt klockren Perikleslåt. Senast jag dansade till Perikles var jag lite besviken på helhetskänslan och delar av repertoaren, och även om repertoarförändringarna denna gång knappast var stora så var däremot den musikaliska produkten på en mycket högre och riktigt hög nivå, klockrent!

I paus avnjöt vi för första gången i år fika på filt bakom bilen, bestående av aspåsnässtutar och dricka från dansbacken. Utomhustemperaturen låg då ännu kring 20 grader och det var riktigt skönt ute. Efter dansens slut åkte även jag, efter mellanlandning i Optand, till Åsarna för en dags återhämtning.

 

2008:14

Ånäsparken, Kovland Torsdag,
2008-05-29, 20-24
Blender êêêêê

Entré:
130:-

Sommarpremiär på underbara Ånäsparken i Kovland till Blenders eminenta orkester, förmodligen det bästa som möjligt kan bjudas i dansväg. Jag hade tagit ledigt under dagen för att uträtta ärenden i Sundsvall, vilket ju passade ypperligt att kombinera med denna årliga danshöjdpunkt. Eftersom jag sovit ynka fyra timmar under natten laddade jag kring 18-snåret upp inför dansen med en halvtimmes tupplur, något som förmodligen var en mycket klok åtgärd.

Jag ankom till Ånäsparken vid 19:45 och väl inne på dansbanan kunde jag fram till klockan 20 räkna in idel bekanta ansikten, snacka om att känna sig hemma. Dagen till ära hade sommarvärmen äntligen anlänt och värmen, solskenet, den vackra Ånäsparken, humöret, ja allt gjorde att detta på många sätt kändes som årets första riktiga sommardanskväll. Efter att ha varit först ut på dansgolvet, både inomhus och ute på dansverandan, ökade snabbt sällskapet på dansgolvet och med det värmdes snabbt det vintertröga dansgolvet upp till sitt vanligen så tilltalande "glada" tillstånd. Jag måste dock anmärka på att utedansgolvet även i år var osopat, en fadäs som upprepar sig, så onödigt.

Det blev alldeles lagom mycket och bra dansfolk. Allt var kanonbra och jag dansade samtliga danser utom en då jag var tvungen till att ta ett litet depåstopp på andra sidan ån. Efter en dryg timmes dansande hände dock något unikt, allvarligt och om inte helt oväntat så i varje fall överraskande. Plötsligt kändes det som om jag fått ett tuggummi under skon, något gjorde att högersulan började kärva på den punkt där anläggningen vanligen är som störst. Jag stannade för att skrapa bort det som fastnat, men kunde då konstatera att det inte alls satt något där. Istället visade det sig att det var sulan som efter 250-300 danskvällar slitits ut fullständigt och helt enkelt blivit så tunn att den nu till slut smulats sönder och efterlämnat ett hål där innersulan kunde skådas. Jag har ju förstärkt och lagat överdelen på dessa skor för att förlänga deras livslängd, men jag hade inte räknat med att sulan skulle ta slut. Det gick förvisso att dansa vidare och jag körde på som vanligt fram till paus, men glidet var inte som det brukar. I paus gick jag och pratade med Lasse i Blender som villigt lånade ut sin rulle med Gaffatejp för att stödja genomförandet av en fältmässig skoreparation. Glidet med Gaffa blev inte riktigt lika bra som med oskadd hård sula, men tillräckligt bra för att fungera tillfredsställande. Tack till Blender för hjälpen, ni och Gaffa räddade därmed min danskväll. Blender var för övrigt precis som vanligt helt underbara, det finns inget att tillägga på den punkten.

Efter danskvällens slut (tack Tessan för en förträfflig avslutning) var det så dags att rulla hemåt. Maria H. hade åkt tåg till Sundsvall och liftade med mig hem, jag valde den här gången att köra 86an/87an. Med lite uppiggande dryck och mycket musik gick hemresan helt ok, jag var trött men inte så trött att det blev besvärande.

 

2008:13

Vårbacken, Nedansjö Lördag,
2008-05-24, 21-02
Zlips êêêêê
Shake êêêêê

Entré:
150:-

Inför den här kvällen bjöds stor beslutsvånda, skulle jag åka och dansa till Blender på Aspåsnäset eller istället välja Vårbacken i Nedansjö där Zlips och Shake spelade nonstop. Medan Aspåsnäset kör dans i stort sett varje helg både under försommar och sensommar så var kvällens danstillställning på Vårbacken årets enda tillfälle, varför jag helst av allt kände för det senare alternativet. Närheten till Aspåsnäset är dock alltid ett starkt argument till dess fördel, så valet var ändock ej helt enkelt. I och med att jag var i Boberg under helgen så förenklades till slut beslutet, ty Jan-Ove erbjöd mig att åka med honom till Nedansjö.

Vi anlände strax efter klockan 21, resan tog cirka 1 timme och 40 minuter från Krångede. Så snart jag kommit in i danslokalen kunde jag konstatera att Nedansjö denna afton välsignats med besök av många långväga gäster, en tydlig kontrast mot förra året. Totalt sett blev det också klart mer folk än förra året, inte överdrivet trångt men däremot förhållandevis bökigt på dansgolvet när många vitt skilda och ofta rätt yviga dansstilar möttes.

Jag blev snabbt uppbjuden och centralt tema för kvällen blev att ta igen det dansunderskott som byggts upp under vinterdvalan. Jag hade en riktigt kul kväll där jag dansade en hel del med gamla storfavoriter, men jag hann även med att provköra några nya goda dansbekantskaper. Precis som förra året var det en kylslagen afton i Nedansjö, det blev väldigt varmt och fuktigt inne men så fort man gick ut sökte sig kylan snabbt in i märgen. Detta drabbade mig när jag vid kvällens mitt besökte det kalla fiket, ett fik som dessutom bjöd på relativt höga priser för halvklent fika (fåniga mackor).

På hemvägen kunde jag konstatera att det varit ett riktigt klokt val att åka med Jan-Ove, ty jag var väldigt trött och somnade redan i Torpshammar. Därefter sov jag i stort sett konstant nästan hela vägen tillbaka till Krångede. Tack J-O för skjutsen och sällskapet!

 

2008:12

Logen, Aspåsnäset Lördag,
2008-05-17, 21-02
Zlips êêêêê
Mickeys êêêê

Entré:
160:-

Nu är det sommar...brrrrrr...och premiär för logdanserna på Aspåsnäset. Jag och Vanja kom iväg lite sent och anlände först till andra dans, ovant att inte vara först ut på dansgolvet. De första danserna dansade jag iklädd jacka, hör och häpna, ty det var riktigt kallt och ruggigt ute likväl som inne i danslogen. Precis som vanligt så tilltog folkmängden kontinuerligt under hela kvällen, och de första timmarna var de allra bästa. Någonstans halvvägs in i kvällen började det vara måttligt angenämt att dansa, trångt och knuffigt och ganska jobbigt. Jag tappade lite av min entusiasm mot slutet av kvällen då min energi började tryta, men totalt sett hade jag en riktigt trevlig afton och fick chansen att dansa med många goa dansvänner.

På scen stod Zlips och Mickeys. Zlips var givetvis gudomligt bra, precis som de alltid är, men även Mickeys gav ett mycket gott intryck och imponerade med att ha mycket nytt och fräscht att bjuda på. Mias mellansnack kunde jag förstås gärna vara utan och vid en jämförelse med Zlips så känns det att Mickeys saknar det där sista med avseende på bredd och fulländning, men de är ett fullt dugligt komplement på en non-stop-kväll.

Vid 23:05 sammanstrålade jag och Vanja för att avnjuta en "Näset-fika". Noteras bör att fikapriset höjts med 5 kronor till paketpriset 35 kronor för en stut (halv kaka) och burkläsk. Fortfarande rimliga priser, men i brist på Trocadero så väljer jag nog att bara köpa macka nästa gång för att istället ta en flaska ur dansbacken i SEM600. Efter lite övervägande slutade det med att vi fikade i bilen och jag som hade lämnat jackan inne i danslogen (med avsikt att fika i fikalokalen) hann bli riktigt kall innan vi nått till bilen och värmen börjat komma. Den kylan satt sedan kvar i kroppen resten av kvällen och bidrog måhända till att jag tappade ork och lust på slutet, men det kan å andra sidan också ha varit så att det var min avtagande brist på energi som gjorde att jag hade svårt att hantera kylan. Vilket kom först, dansen eller musiken...eller var det nåt om höna och ägg??

 

2008:11

Sandviken, Östersund Fredag,
2008-05-16, 21-01
Jannez êêêêê

Entré:
150:-

Jannez på Sandviken en fredag vid mitten av maj, en av dansårets fasta hållpunkter. Det var i år en kylslagen afton och sommardanslusten ville inte riktigt infinna sig, men givetvis måste man i det läget trotsa eventuella infall att mot allt förstånd stanna hemma. Eftersom det var svårt att slita sig från ett mycket bra avsnitt av SSDL så kom jag iväg lite sent hemifrån och anlände först på slaget 21, men jag hann ändå in till första dans och dansade sedan oavbrutet hela kvällen igenom.

Det här var första gången i år som jag fick chansen att dansa till endast Jannez, tidigare har det bara varit non-stop-kvällar och oftast upplever jag inte banden lika positivt vid sådana tillfällen. Således var det med stor tillförsikt som jag emotsåg denna afton och grabbarna gjorde mig inte besviken. Jag känner inte att jag riktigt kunnat ta till mig den nya repertoaren och helheten känns ännu inte lika bra som förra sommaren, men förutsättningarna för en riktigt bra Jannez-sommar finns absolut!

Danspubliken på Sandviken blev till numerären inte lika stor som den annars brukar vara då Jannez spelar, något som innebar att det alltså var bekvämt lagom mycket folk. Det kylslagna vädret i kombination med att Aspåsnäset skulle ha premiär kvällen efter bidrog säkert till att reducera publikunderlaget en aning, något som ju faktiskt bara var positivt för oss som var där. Jag dansade som sagt hela kvällen med sprudlande energi och jag hade riktigt skojigt, även om jag saknade vissa som inte kunde närvara.

I paus avnjöt jag medtaget fika i bilen, Maria H. gjorde mig fikasällskap.

 

2008:10

Näskotthallen, Nälden Lördag,
2008-05-03, 19-02
Jannez êêêê
Expanders êêêê
+
Arvingarna êêê

Entré: 250:-
Förköp: 200:-

Förra året debuterade jag på Näldens dansgala och mitt intryck av den kvällen var övervägande positivt, något som gjorde att jag förärade även årets upplaga med ett besök. Jag kan redan nu konstatera att mitt helhetsintryck från den här kvällen kom att bli betydligt mindre positivt än förra året, och orsakerna därtill kan säkert vara många. För det första så hade jag förra året riktigt låga förväntningar då jag ju hört mycket om näldengalan, och det jag hört hade inte gett mig några särskilt positiva vibbar. Således hade jag räknat med det allra värsta och kunde nästan inte bli annat än positivt överraskad. Då jag nu hade positiva minnen från förra året så var mina förväntningar givetvis att få lika roligt i år, och det är ju uppenbarligen ett klart mer krävande utgångsläge. Förutom förväntningarna så var det säkert mycket annat som spelade in. Förra året hade vi kvällen innan dansat till Joyride på Sandviken, vilket var en riktig katastrofdans. I år skulle man kunna säga att utgångsläget var det omvända, ty dagen innan var det Blender som spelade på Sandviken, något som givetvis resulterade i en danskväll med helt andra intryck än föregående år. Förra året anlände vi tidigt under kvällen, vid 19:30, något som jag minns som onödigt tidigt då lokalen i det skedet var så gott som tom. I år valde jag därför att komma senare, och klockan hann rent av bli 21:00 innan jag äntrade dansgolvet, jag lyckades försena mig själv en halvtimme extra genom att glömma entrébiljetten hemma, klantarsle Jonsson! Min slutsats efter att nu ha testad både tidig och mindre tidig ankomst är att det förstnämnda trots allt är att föredra. Det var långt ifrån mycket folk vid 21, men tillräckligt för att göra det svårt att få "koll på läget".

På scen denna afton stod Jannez, Expanders och Arvingarna, i spelmässig turordning. Inget av banden kammar hem full betygspott, speltiden för vardera bandet är för kort för att jag skall vilja dela ut max poäng. Däremot så ger jag tre olika betygsnivåer, för här upplevde iaf jag en klar skillnad i hur väl dessa band förmådde att leverera en god dansprodukt i den gigantiska isladan. Jannez, först ut, har tillfört och justerat en hel del i repertoaren, men jag kan ärligt talat inte uttala mig om hur väl de lyckats med sin nya repertoar. Detta var min tredje danskväll i år med Jannez, men samtliga har varit nonstopkvällar och sådana kvällar ger inte banden chansen att verkligen briljera och visa alla sina sidor. Den här kvällen upplevde jag Jannez som lite tama och trista, långt ifrån svaga men jag längtar efter en kväll med Jannez ensamma på scen. Bäst denna afton var helt klart Expanders, dessa norrbottniska dansrockers som alltid får mig på lika gott humör. Eftersom bandets sångare, Peter, är tjänstledig i tre månader för att slutföra sina tidigare påbörjade studier i USA hade Expanders vikarierande sångare och gitarrist, och det var ingen mindre än Per Normark (tidigare gitarrist i Boogart). Per är en scen- och spelkåt, kul likväl som duktig musiker som kändes som klippt och skuren för frontpositionen i Expanders. Precis som vanligt levererade de ett härligt gung och stor spelglädje, bäst i klassen. Minst imponerande denna kväll var Arvingarna, vilka jag inte hört på närmare två år men som kändes precis som då, både repertoarmässigt och vad gäller scenliv och publikkontakt. Arvingarna är duktiga musiker, inte tal om annat, och de spelar en hel del riktigt bra och skojiga låtar. Men repertoaren innehåller även en massa tragiskt dravel som sänker helhetsintrycket. Dessutom skulle jag vilja påstå att en schysst Marschallförstärkare har bättre publikkontakt och uppvisar större visuell spelglädje än dessa gossar gör. Först under den sista halvtimmen upplevde jag att Arvingarna vaknade till liv, och där bjöd de även på kvällens längsta sammanhängande period av riktigt bra låtmaterial. De avslutade förvisso med att skjuta sig själva i foten och spela supertragiskt dravel till kvällens sista dans, men bortsett från den typiska fadäsen så visade de iaf upp att de har förmågan, bara de vill och orkar engagera sig lite.

Publiken denna kväll var väl rätt typisk. Där fanns en hel del bra dansfolk, men också väldigt många sällandansare och givetvis en hög andel mer eller mindre alkoholhalta (tm) personer. Jag hade svårt att hitta folk, jag fick ett antal riktigt bra danser men även några bottennapp, samt att jag stod över en handfull danser då jag inte kom till skott med att bjuda upp och höll mig i bakgrunden för att inte drabbas av några fler dansmässiga övergrepp. Varhelst man skulle placera mig på ett dansgolv norr om Gävle, oavsett om jag varit där förr eller om jag så inte känner en enda kotte på platsen, så känner jag mig vanligtvis ändå alltid hemma. I Nälden upplevde jag dock att jag tidvis kände mig ungefär lika malplacerad som jag alltid känner mig i kroglokaler, "this is NOT where I belong". Nåja, den känslan kom och gick under kvällen, men bara blotta antydan är ju i sig ett negativt tecken. Otyget med att köra anarkistisk (så kallad demokratisk) dans gör ju dock alltid att förvirringen blir större och jag vet aldrig med säkerhet om jag ska agera byte eller jägare, vilket kan resultera i beteendet hos en jägare som försöker smita undan från sitt byte. *filosofläge av*

Noterbart som positivt jämfört med förra året är att ljudnivån hölls på mattan i år. Givetvis var nivåerna högre än under en normal danskväll i mindre lokal, men det var långt ifrån det skadliga ljudtryck som förra årets dansgala bjöd på.

Kvällens danssociala överraskning var att min gamla dans- och klasskompis Jessica W. uppenbarade sig och vi fick chans till några danser, jättekul efter att inte ha setts eller hörts av på flertalet år.

När jag så hade laddat ur fullständigt och dansat konstant under den sista timmens höga tempo så avvek jag då Arvingarna med tragiskt låtval spelade upp till sista dans strax före 02:00. Om jag återkommer till Nälden nästa år skall jag i skrivande stund låta vara osagt, kvällen gav inte direkt mersmak, men måhända ett sug efter revansch.

 

2008:9

Sandviken, Östersund Fredag,
2008-05-02, 21-01
Blender êêêêê

Entré:
150:-*

Så var då äntligen sommaren kommen, Sommarparadiset Sandviken har slagit upp sina portar för danssäsongen 2008. Efter att personligen ha genomlevt en dansmässig vinterdvala med få danskvällar och en måttlig danslust kändes det verkligen som att ordningen nu äntligen var återställd, på alla sätt och vis.

Först och främst, ankomsttiden var åter den gamla vanliga LEJon-tiden, jag och Vanja anlände lämpliga fem minuter före utsatt tid, det vill säga denna kväll exakt 20.55. Döm dock om vår förvåning när parkeringen i det läget var full av bilar, och min parkeringsplats redan ockuperad av någon annan. Det visade sig när vi väl kom upp till dansbanan för att lösa in oss att det annonserats rabatterat entrépris för alla inlösta före klockan 21, vilket givetvis var anledningen till den tidiga uppslutningen. Vi hann förstås också med att lösa in oss för 90:- istället för 150:-, vilket vi givetvis lyfter på hatten och tackar för. Notera dock det nya ordinariepriset på 150:-, Sandviken tar åter täten och går i bräschen med att höja entrépriset till det högsta jag känner till för en normaldans. Givetvis måste man ha ett entrépris som möjliggör att arrangemangen går ihop, men jag finner det lite märkligt att det alltid är Sandviken som är först ut med prishöjningarna.

Nåväl, vi var först ut till första dans och snabbt blev det folkigt på dansgolvet. Som alltid känns det som att komma hem när jag får dansa på Sandviken, härligt golv, bra publik, bra band, lagom stor och gemytlig lokal, och dessutom finns där för mig en magisk känsla som jag inte kan sätta fingret på. Blender var i toppform och levererade en underbar spelning, de är ett härligt gäng och jag imponeras av att de så snabbt efter att ha bytt ut två medlemmar redan känns som ett väloljat och sammansvetsat band. Jag dansade kvällens alla danser inklusive extranummer, och jag flöt runt som på små moln.  Jag inser att jag i vinter hamnat i en ond cirkel med för lite dans, vilket gjort att jag fått mig för lite dansenergi till livs, vilket i sin tur gjort att jag inte orkat eller haft lust att åka på dans, och så har det fortsatt, moment 22. Men nu är den nedåtgående spiralen bruten, LEJon är tillbaka, redo för danssommaren 2008!!

Publikmässigt blev det alldeles lagom mycket folk, av bilmängden att döma skulle man ha kunnat gissa på en betydligt större trängsel men många måste ha åkt i egen bil. Det var således riktigt skönt och behagligt på dansgolvet, men för den skull hade iaf jag inget att klaga på vad gäller utbudet av danssällskap. En del tjejer klagade dock över brist på yngre killar och det tycks ha varit en korrekt observation, däremot fanns tyvärr en hel del av de äldre stökiga gubbar som jag gärna skulle slippa tampas med på golvet.

I paus avnjöt vi medhavt fika i bilen, gott och helt rätt att åter få fukta strupen med en Trocadero, det börjar bli dags att på nytt utrusta bilen med en dansback. Efter dansens slut begav vi oss ganska skyndsamt ut mot bilen för att snabbt komma hemåt, Vanja skulle nämligen jobba i Svenstavik klockan 8.00 på lördagsmorgonen. På vägen ner mot parkeringen noterade vi två saker, en ännu icke utplånad snöhög, samt ett gäng som stod och fotograferade en kille som låg och sov på marken, lätt lutad mot ett träd. Den sovande killen var enligt det fotograferande gängets egen utsago deras "Öl-vakt", det känns som en rätt rimlig gissning att han hade ägnat sig åt lite mer än att bara VAKTA ölen. =)

Nu tar sommaren paus i två veckor, men den 16/5 är det åter dags att svänga sina lurviga på Sandvikens eminenta dansgolv. Men först skall inomhusdanssäsongen avslutas med ett besök på Näldengalan.

 

2008:8

Folkets Park, Sundsvall Lördag,
2008-04-12, 21-02
Boogart
Shake

Entré:
190:-

Som i en dröm stod dom där framför mej...

För ganska precis 18 månader sedan tog vi farväl av Boogart i och med deras avskedsspelning på Estraden i Gävle. Att nu åter se dem på scenen kändes overkligt, som i en dröm, en helt fantastisk dröm.

Det hade redan i förväg rapporterats om att biljetterna till dansen var slutsålda, vilket innebar att 1100 personer skulle komma att trängas inne på Folkets Parks måttligt stora och väldigt odansvänligt utformade dansgolv. När Shake äntrade scenen vid 21 och var först ut att spela var dansklimatet inledningsvis riktigt bra, men det tog inte många danser förrän det började bli väldigt trångt på golvet, särskilt på alla de ställen där utrymmet begränsas extra mycket. Ventilationen i danslokalen gick på högvarv för att hålla värmen stången och inledningsvis kändes den fungera riktigt bra då det tillfördes gott om friskluft genom alla de stora luftintagen. Snart kom dock den höga luftfuktigheten i kombination med ett stort kalluftsflöde i ventilationssystemet att leda till kondensbildning på ventilationsrören i taket, vilket i sin tur resulterade i takdropp som aldrig sinade. Regn av destillerad svett, en annorlunda men måhända inte helt mysig upplevelse.

Shake inledde alltså kvällen och gjorde således en strålande insats för att värma upp publiken, men när det så var dags för Boogart att ta scenen i besittning så visste jublet inga gränser. Nyfikenheten var från min sida stor på att få se vilken sättning Boogart skulle presentera och det visade sig vara inte mindre än sju välbekanta skepnader som intog scenen; Anna, förstås, Peter på Bas, Kicko och Johan på klaviatur, Tommy och Per på gitarr, och slutligen Gerhard på trummor (den sistnämnde spelade med Boogart 1989-1992). Som första, väl valda, låt ut för kvällen bjöd de på "Som i en dröm", och sedan rullade det på med idel Boogart-klassiker i en strid ström. Som kronan på verket spelade de även min absoluta favoritmysdanslåt "My heart will go on", gudomligt bra och jag hade dessutom turen att få dansa den med ett riktigt ess (även om utrymmesbristen lämnade en hel del att önska dansupplevelsemässigt).

Som vanligt gjorde Shake ett imponerande arbete, men den här kvällen kom de givetvis ändå att hamna i skymundan vid sidan av sina numera hobbymusicerande legendariska kollegor. Boogart spelade som alltid mycket bra, men ett dylikt framträdande kan givetvis inte bedömas enligt normala kriterier. Med tanke på kvällens mycket speciella karaktär väljer jag således att inte sätta något poängbetyg på varken Shake eller Boogart. Jag ser på denna min 101:a kväll med Boogart som ett helt unikt dansevenemang, en kväll som inte kan kategoriseras eller jämföras med någon annan av mina tidigare 639 danskvällar. Publiken hade kommit från hela landet och jag fick möjlighet att dansa med sådana som jag mycket sällan träffar annars, men trängseln gjorde förstås att det också var många som jag aldrig fick fatt på.

Jag, Vanja och Marleen hade åkt till Sundsvall tidigt på förmiddagen för att hinna tillbringa några timmar i Birsta och shoppa loss. Därefter var vi inbjudna till att göra oss i ordning inför dansen hemma hos Lindgrens, varefter vi tillsammans med Anna x 2 gick ut för att äta gott innan dansen. Tyvärr blev middagen en riktig flopp, ärligt talat det sämsta jag någonsin varit med om vid ett restaurangbesök. Vi var först tvungna att vänta länge innan vi fick beställa, sedan dröjde det över en timme tills vi fick maten, när maten kom var den delvis halvkall, en rätt saknades, köttet smakade inte ett skvatt, pastasåsen innehöll varken oxfilé eller biff som utlovats, och så vidare. Utöver matens dåliga beskaffenhet så var dessutom servicen under all kritik och kändes riktigt amatörmässig. Vanja tog ett snack med chefen på bygget och redogjorde för vad som hänt, varefter vi betalade en kraftigt beloppsreducerad nota och lämnade stället, bara halvmätta och allt annat än nöjda eller glada. Det var en dålig uppladdning inför kvällen, men vi hade inget val annat än att försöka skaka av oss den tråkiga upplevelsen och istället sikta in oss på det som komma skulle uppe på Parken. Jag tyckte mig ganska snart kunna falla in i ett betydligt bättre känsloläge än det restaurangbesöket efterlämnat, men den något irriterade känslan fanns kvar och resulterade i ett inte helt harmoniskt sinnelag, vilket tyvärr och utan att jag riktigt insåg det drabbade den närmsta omgivningen senare under kvällen, ber så mycket om ursäkt för det Vännen.

Efter dansen återvände vi till Optand. Bortsett från de första milen så körde Vanja och Marleen hela vägen medan jag huvudsakligen fick sova, något jag var väldigt tacksam för.

 

2008:7

Furuparken, Östersund Fredag,
2008-04-11, 21-01
Zlips êêêêê

Entré:
140:-

Vinterdanssäsongen går mot sitt slut och denna afton vankades det final på Furuparken till Zlips eminenta musik. Jag var på plats precis klockan 21 och tillhörde de första som intog dansgolvet. Vanja jobbade till 20 och hade därför bestämt sig för att stå över dansen och invänta morgondagens danshändelse i Sundsvall.

Publikmässigt såg det ut som det gjort de flesta kvällar under säsongen, rätt ok men i tunnaste laget ur arrangörssynvinkel likväl som för oss dansare som vill ha lite publikutbud att utforska och variera sig med. Dock är det väldigt bekvämt att slippa trängas på golvet, så publikmässigt är jag ändå klart nöjd med kvällen. Zlips var givetvis bra, repertoaren kändes däremot väldigt bekant utan några större förändringar förutom att Sanna Nielsens "Empty Room" tillförts sedan sist. Melissa imponerar dock alltid förbluffande med sin starka stämma och likaledes starka karaktär, I just love it!

Strax efter 22:15 bjöds jag på en riktig överraskning då Vanja plötsligt dök upp, hon hade kört som en riktig biltjuv för att trots allt hinna komma och dansa, trevligt!! I paus inmundigade vi macka och delicatoboll som sköljdes ned med vatten, ja det är synd och skam att jag därmed tillät mig vara otrogen mot dansdrickan nummer ett, Trocaderon.

 

2008:6

Folkets Hus, Östersund Fredag,
2008-03-28, 20-02
Blender êêêêê
Jannez êêêêê
Zlips êêêêê

Entré:
220:-

En dryg veckas ledighet gör gott och jag var på riktigt välladdat danshumör när jag för första gången på länge begav mig i egen bil till Folkan där det vankades en dundernonstopkväll, Vanja hade jobbat på dagen så hon åkte med Ingvar och Marlene. Jag anlände i god tid och redan i entrén möttes jag av bekanta ansikten, dansvänner från bland annat Ö-vik. Men innan jag hade nått så långt passerade jag givetvis biljettkassan och fick där  konstatera att Östersund fortsätter försvara traditionen som dyrast på dansinträdet, 220 spänn för sex timmar kan jämföras exempelvis med de 180 kronor som en åtta timmars marakväll i Ö-vik kostar (Hudikmaran har samma entrésumma).

Nåväl, först ut att spela var Zlips och de startade prick klockan 21, föredömligt. Därefter följde Jannez och Blender i tur och ordning kvällen igenom. Banden var som väntat hysteriskt bra allesammans, stilarna skiljer sig åt och jag har smakmässigt lite olika åsikter om dem, men alla tre lever lätt upp till kriterierna för full betygspott. Blender är de som jag personligen totalt sätt gillar allra bäst, de är jämna och deras stil passar mig helt och fullt, lider endast av att ibland kännas väl så perfekta och finpolerade. Jannez är å andra sidan alltid Jannez och ligger mig varmt om hjärtat, deras bästa låtar (lugna förstås) ger mig den där varma magkänslan som gör mig danslyrisk, men samtidigt kan jag tycka att delar av deras repertoar känns lite tråkig (mestadels snabba låtar). Zlips är slutligen det av dessa tre band som har största spännvidden, variationen, men de representerar också två ytterligheter när det gäller att både djupt tilltala mina danssmaklökar, men att också däremellan väcka mitt ogillande. Zlips bjuder på de starkaste numren, Melissa sjunger med hela kroppen och lämnar ingen oberörd, detta till Krickes härliga gitarr och det övriga bandets likaledes utsökta musikaliska storhet och spelglädje, med låtar som är helt underbara. På den andra sidan av spektrat så gillar jag ju som bekant inte alls det där stressiga, studsiga, men ack så klassiska Zlips-soundet med låtar som Candy-Man, Morfars Munspel, med flera.

Skyltarna för damernas/herrarnas fungerade hyggligt under kvällen, det slarvades en del med byten och upprepade missar på den fronten är oacceptabelt, alla tre banden får ta del av kängan för detta ty skulden var förhållandevis jämnt fördelad dem emellan. Folkan får likaså en anmärkning för att en av skyltarna fortfarande har en trasig D-lampa, slarvigt att inte fixa sådant omgående.

Jag dansade i stort sett konstant hela kvällen, undantaget en knapp halvtimmes paus från 22:45 då vi uppe på läktaren inmundigade medtaget fika i form av mackor, Delicatobollar, Trocadero och energidryck. Kvällen bjöd på massor av glada dansmöten med många av mina storfavoriter, helt underbart, jag hade verkligen saknat många som jag inte fått chansen att dansa med på flera månader. Redan från första dans var det gott om folk på golvet, till stor del sannolikt en effekt av att det kommit en hel del förhållandevis avlägsna gäster som tillrest med buss. Kul att se ett sådant dansliv redan i ett så tidigt skede av kvällen, men givetvis kom man senare att beklaga sig lite över det väl så höga trycket på dansgolvet. Egentligen var det inte trångt, men det var förbannat buffligt och knuffigt, en danskulturkrocket med många dansdialekter som inte är helt kompatibla. Något som för mig ter sig uppenbart som en viktig störkälla är den moderna buggens avarter i form av "parkerande ekipage" som inte alls anstränger sig för att skapa eller följa ett jämnt flyt på dansgolvet, samt de som rör sig i stora yviga rörelser och gester i "uppvisande" syfte som per automatik leder till att buggekipagen tar stort utrymme och även ofta utgör riskobjekt i förhållande till sin omgivning.

Med en lätt trötthet i benen, men mycket nöjda med danskvällen, avrundade jag och Vanja så efter extranumren vid 02:15-tiden och rullade mot Åsarna via en mellanlandning hemma i Optand för upplockning av Findus, denna kattodåga som på dagen gjort sig billig genom att testa undertecknads tålamod med allehanda hyss.   

 

2008:5

Furuparken, Östersund Fredag,
2008-03-14, 21-01
Perikles êêêê

Entré:
140:-

Mer än fyra månader hade gått sedan jag senast dansade till Perikles och jag såg verkligen fram emot denna kväll. Jag och Vanja anlände i god tid tillsammans med Marlene och vi tillhörde de första att beträda dansgolvet till första dans. Inledningsvis var det väldigt glest på golvet, men folkmängden tilltog och det blev hyggligt med folk även om det absolut inte var någon trängsel eller rekordpublik. En dansvänlig och smidig publik var det dessutom, jag gladdes åt att en del vanligtvis utrymmeskrävande och halvstöriga personer lyste med sin frånvaro..

Perikles kändes väldigt bekanta, väl så bekanta om jag ska säga min ärliga mening. Kvällens höjdpunkter var nytillskott och nygamla överraskningar i repertoaren, såsom Magnus Ugglas senaste hit "Vild och Skild". I dessa stunder braverar Perikles, men däremellan blir det långa perioder med gammal skåpmat i form av låtar som känns rent utslitna, så onödigt att de låter sänka sin helhetskvalitet på det sättet när de i grunden är sådana duktiga musiker med en i många avseenden utsökt repertoar. Extranumren börjar även de kännas rätt utslitna, Perikles är extranumrens kungar men nu har denna kvällsavrundning under alltför lång tid bestått av "Highway to Hell" och "Whole Lotta Rosie", lite omväxling vore verkligen på sin plats.

Hur som helst så hade jag en kanonkväll och fick avnjuta många goa danser, tyvärr kändes kvällen alldeles för kort och jag hann inte alls med alla danser jag kunde önskat. I paus avnjöts stutar (varför ska de vara så små), Delicatoboll och Trocadero från fiket, mums!

 

2008:4

Folkets Hus, Östersund Fredag,
2008-02-22, 21-02
Highlights êêêêê
Date êêêê

Entré:
150:-

Efter en dryg månads ofrivillig frånvaro från dansgolven till följd av ohälsa var det så äntligen dags för LEJon att göra come-back på dansgolvet. Jag måste erkänna att jag kände mig aningen främmande och ringrostig, men det var trevligt att vara tillbaka och även om det är en bit kvar till min fysiska toppform när jag gladeligen dansar fem timmar nonstop utan paus så var det skönt att slippa känna den matthet som jag upplevt vid i stort sett varje danskväll sedan i november.

Den här nonstopkvällen hade jag sett fram emot just för att den bjöd på en lite annorlunda uppställning med två toppband som kring Östersund tyvärr inte riktigt tycks anses spela i samma toppdivision som exempelvis Blender, Jannez och Zlips. Date har jag ju förvisso haft en del negativt att säga om på senare tid, men det har huvudsakligen handlat om tidspassning, ett problem som i regel inte uppstår när det är nonstopdans. Mycket riktigt skötte de sig på den fronten strålande denna afton, båda banden tycktes trivas med att stå på scen. Kvällens kungar var dock Highlights som precis som vanligt bjöd på sig själv likväl som på en spännande och dansglad repertoar, samt en mycket hög musikalisk kvalitet. Date gjorde förvisso även de mycket bra ifrån sig, men tyvärr förekom en hel del kvalitativa växlingar både vad gäller repertoar och framförande, dessutom märks personalomsättningen i bandet som för stunden inte känns riktigt gediget. Det här var "Grevens" (Johns) sista spelning i Östersund då han bestämt sig för att sluta, inte långt efter att Henrik slutat och lämnat Jan som enda kvarvarande originalbandmedlem.

Publiken denna kväll kan kort och gott sammanfattas som aningen liten till numerären, väldigt ung, och med ovanligt stora inslag av "dansbandsgroupies" som med kamerorna i full beredskap fattat posto i områden framför scenen.

Jag och Vanja åkte från och till Optand, vi anlände lite försenade men höll däremot ut till kvällens slut. Bortsett från en paus halvvägs in i kvällen, under vilken vi avnjöt medtagna mackor, dansade vi båda i stort sett samtliga danser, förutom sista stunden då vi trivdes gott med att bara njuta av det musikaliska ös och den spelglädje som levererades från scenen.

 

2008:3

Furuparken, Östersund Fredag,
2008-01-25, 21-02
Shake êêêêê
Jannez êêêêê

Entré:
150:-

Efter tre dagar på hemmaplan var jag riktigt danssugen när vi strax före danskvällens början anlände till Furuparken. Shake var först ut och spelade en halvtimme innan Jannez tog scenen i besittning. Shake och Jannez är en utsökt kombination som ger en stor bredd och genomgående högsta musikaliska kvalitet, inget av banden förtjänar annat än fullpoäng.

Inledningsvis var det rätt glest på golvet och det blev aldrig någon trängsel, men det fortsatte att droppa in folk under flera timmar så tids nog slutade publikmängden på en bekväm och trivsam nivå. Som alltid på Furan var det en genomgående dansant publik, vilket alltid gör att flytet på golvet är mycket gott.

Jag gjorde ett antal kortare avbrott den här kvällen, trots att jag var danssugen så saknade jag den verkliga energin. Tillsammans med Vanja tog jag paus för fika vid 23:15 då vi köpte stutar med ost i fiket, supergoda men väl så små (tacka vet jag Näsets stutar). Jag övervägde om jag skulle välja en tekaka istället, men då de bara har antingen ost eller skinka på dessa så blev det stuten som segrade, mackor på tekaka skall enligt min norm ha både skinka och ost, och grönsaker såklart. Vid fikabordet fick vi sällskap av Malin, samt Jan-Ove.

Efter dansens slut åkte vi direkt till Åsarna för Vanja skulle jobba på Ski-Center dagen efter, själv ämnade jag ägna lördagen åt diverse pysslande, skidåkning och andra typiska LEJon-sysslor.

 

2008:2

Folkets Hus, Östersund Fredag,
2008-01-18, 21-01
Blender êêêêê

Entré:
140:-

Årets personliga danspremiär på Folkets Hus i Östersund med Blender på scenen blev en trevlig men ovanligt kort danskväll. Jag hade jobbat hemma i Östersund den här dagen, för första gången sedan jag började veckopendla till Stockholm i slutet av november, och således var jag skapligt pigg och danssugen. Vi infann oss också till första dans och fram till paus hade jag det riktigt gott på dansgolvet. Blender var som vanligt kanonbra och det var kul att att äntligen få höra bandets nye keyboardist Rikard. Till en början var det rätt tunt med folk på dansgolvet, men efterhand droppade det in alltfler och det blev till slut rätt lagom. På Folkan är det ju alltid betydligt buffligare och sämre flyt än på Furuparken, så det är skönt när det är gott om plats för att ta sig fram i dansvimlet.

I paus gjorde jag och Vanja sällskap med Marlene och Ingvar uppe på läktaren, fikat var för kvällen begränsat till varsitt äpple. Efter paus dansade jag en knapp timme men kände mig alltmer sliten och trött, och då Vanja inte heller hade något överflöd av energi bestämde vi oss för att åka hem redan vid 00:30, dock nöjda med den danskväll som varit. Nya tag tas på Furuparken på fredag, då hoppas jag ha jobbat hemma i dagarna tre och borde således vara betydligt mer laddad och danssugen.

 

2008:1

Furuparken, Östersund Lördag, Trettondagsafton,
2008-01-05, 21-01
Zlips êêêêê

Entré:
140:-

Ännu ett dansår inleddes som sig bör med trettondagsaftonsdans på Furuparken, och som på senare år blivit tradition så var det Zlips som stod för musiken. Något bättre band än Zlips kan man knappast heller önska sig, jag skulle personligen klassa dem som bäst i klassen och 2007 års i särklass bästa dansband. Den här kvällen bjöd de som vanligt på en strålande och omväxlande föreställning med en del nya inslag. Personligen vill jag lyfta fram nytillskottet i repertoaren "Unchain My Heart" där Togge stod för solosången, härlig låt! Det paradoxala med Zlips är att trots att jag nu rankar dem som allra bäst av alla band så är det samtidigt ett av få band som jag nästan alltid står över någon dans till, ty jag finner inget större nöje i att dansa de allra studsigaste och snabbaste låtarna.

Som vanligt på trettondagsaftonsdansen på Furan så blev det en folkig och rolig kväll där jag stod över 1,5 danser på hela kvällen. Publiken på Furan är alltid genomgående mycket dansant och det blir sällan stökigt, trångt eller knuffigt. Jag dansade med många av mina absoluta dansfavoriter, men saknade även vissa stjärnskott. Naturligtvis kändes kvällen alldeles för kort och det var många som jag inte hann med att få en dans med, men det är ju bara precis som vanligt.

I paus avnjöt jag och Vanja mackor och Trocadero från fiket och pausen kändes alldeles lagom lång. Tyvärr finns det alldeles för få sittplatser på Furuparken numera efter att halva fiket byggdes om till klubblokal för OPE IF, mer bord och stolar skulle behövas men det skulle förstås även kräva större utrymmen.

Om orkesterbetygen
Dansdagbok 2007
Dansdagbok 2006
Dansdagbok 2005