På väg mot Luleå för slutlig tömning och städning av lägenheten mellanlandade jag på juldagskvällen i Moliden och gjorde Örjan och Therése sällskap till Parken. Vi hade egentligen ingen som helst aning om hur kvällen skulle te sig, mer än att vi hade skruvat ner förväntningarna till en väldigt låg nivå. Första överraskningen mötte oss redan vid ankomsten strax före 21:30, då vi fick börja med att stå i kö ute i kylan i en dryg halvtimme för att komma in. Kylan var förvisso kanske inte så mycket att tala om, men själva köandet var ju en klar missräkning.

När vi väl tog oss in och kom upp till dansgolvet visade sig den *egentliga* danspubliken vara relativt lätträknad, ja det blev en spännande utmaning att identifiera de som faktiskt sökt sig till Parken i syfte att dansa. Nåja, det var bara att göra det bästa av kvällen och totalt sett blev det väl iaf ok.

Håkan dök även han upp och förgyllde kvällen, vi kunde beklaga oss tillsammans, vilket ju alltid är trevligt!! Berusningsnivån var överlag hög, och dansgolvet bättrades på genom flytande varor av allehanda slag, likväl som av krossat glas, måhända vore det en god idé att endast servera dryck ur pump i plastglas! Expanders var som vanligt mer än ok, men det är svårt att ge något rättvist betyg en sådan här kväll. Fast det klart, spelar man låtar som "Summer of `69" och "Brothers in arms" så köper man många poäng hos mig!

När sista dansen var avklarad vid 2-snåret var det rätt skönt att få återvända till Johanssons danspensionat för en nattlig utspisning! Dagen efter fortsatte jag min resa mot Luleå.

Man kan ju inte annat än sova gott efter en danskväll, så också efter fredagens begivenheter på Ersboda Folkets Hus. Jag och Frida körde ner till Östersund där jag lämnade henne hos Linnea och strax därefter plockade jag upp Emelie, varefter färden fortsatte vidare mot Optand via Matpiraten. Tessan och Örjan anslöt så småningom till middag och därefter begav vi oss in till Folkets Hus, Örjan körde så undertecknad fick för en gångs skull lämna bilen hemma. Vi anlände 20:45 och kunde i lugn och ro ta plats på dansgolvet till första dans. Snabbt tilltog folkmängden och det blev snart bra tryck på golvet.

Jannez gjorde som vanligt en fulländad insats, inget särskilt att notera dock! Som alltid befolkades dansgolvet av en mängd klassiska tomtar, men i år även en julgran!

Innan paus bjöds det på Hambo, Schottis, Snoa, Pariserpolka och Mazurka. Jag och Lina B. dansade de tre förstnämnda, gjorde några tafatta försök med Pariserpolkan men gav sedan upp. Teoretisk påminnelsegenomgång av densamma ska jag se till att klara av innan nästa danskväll med Jannez.

I paus gjorde jag sällskap med Frida, Linnea, Örjan, Therése och Emelie. Tomtarna dansade traditionsenligt ringdans och sedan var det dags för oss alla att ge oss ut i dansens virvlar igen. Kvällen gick fort, det var rätt stökigt men ändå inte så enormt trångt som det varit vissa år. Jag hade överlag en ok kväll, men absolut ingen kanonkväll, kunde inte riktigt hitta humörformen. Men men, många bekanta och trevliga ansikten möttes man av denna kväll, tyvärr kunde man omöjligt hinna med att dansa med alla, och det var i princip hopplöst att få tag i specifika personer, man fick i stor utsträckning förlita sig på slumpens lotterispel.

Efter att ha fullföljt min sista arbetsdag på Ericsson i Luleå rullade jag ner till Umeå för att fira med en danskväll på Ersboda Folkets Hus. Före dansen bjöd Frida på middag och vi anlände precis klockan 20, lagom till första dansen.

Det blev en riktig kanonkväll med mycket trevligt dansfolk och strålande bra musik. Båda banden bjöd på allt man kan önska i musikväg, hade de spelat ensamma skulle de förmodligen ha kunnat kamma hem toppbetyget (vilket jag numera är aningen försiktig med att utdela vid nonstopkvällar). Svänzons balanserade snyggt mellan att hålla på sin stil med sina klassiska manér och samtidigt spela ny, fräsch musik. Shake har växt till sig påtagligt sedan jag hörde dem i mars och kombinerade en smakfull repertoar med ett livfullt och proffsigt framförande.

Jag dansade i stort sett kvällens alla danser, bortsett från när jag och Frida tog paus för fika vid 22:40. Döm om vår förvåning när vi återvände vid 23:00 och det annonserades en paus. !!??!!?? Detta var kvällens stora galenskap, är det måhända så att man försöker skapa sig ett eget unikt koncept; "nonstopdans med paus"??

En enormt vemodig kväll, sista danskvällen med Luleå som utgångsort, första Norrbottensdansen beträdde jag för drygt 12 år sedan just på Piteå Folkets Hus.

Denna kväll bjöds vi på en nonstop med Expanders och Stage, vilka båda gjorde strålande prestationer. För mig var detta första spelningen med Expanders sedan Peter ersatte Greger, och betyget blir klart godkänt. Stage trodde jag inte att jag hört tidigare, men vid närmare efterforskningar verkar jag ha dansat till dem vid ett tillfälle 2004. Hur som helst så bjöd även de på en kul repertoar och ett gott framförande, fyra kapsyler vardera till orkestrarna.

Det blev som sagt en rätt vemodig kväll för min del, inte direkt någon toppenkväll, men jag fick en hel del riktigt trevliga danser också. Publikmängden var rätt bra, ingen trängsel men skapligt mycket folk, likaså rätt bra dansfolk. Golvet var tyvärr vedervärdigt denna kväll, inget glid alls, tvärtom massor av smågrus, jobbigt och dammigt!

Det var länge sedan jag åkte på en helt oplanerad dans, men den här danskvällen var för mig okänd fram till några dagar innan och definitivt beslut att åka togs under eftermiddagen när jag fick erbjudande om samåkning. Kusmark Folkets Hus visade sig vara ett sporthallsliknande ställe, jag antar att det fyller flera olika funktioner i byn. Bra dansgolv (parkett) dock, om än lite trögt (särskilt till en början).

Highlights bjöd på en strålande kväll, den här gången hade jag egentligen inget att anmärka på. Bra dansfolk och en god blandning av bekanta och obekanta gav goda förutsättningar för en trivsam kväll. Det blev aldrig någon trängsel på golvet, något som förklaras av en kombination av måttligt stor danspublik (men ändå hygglig) och ett väl tilltaget dansgolv. Det sämsta med kvällen var att det var så kallad demokratisk dans, skitpåfund, jävla sörlänningsfasoner, blir ju som inte någon vidare social dynamik utan en ansvarsfördelning när det gäller uppbjudandet.

Fikat i paus var strålande, jag fikade alldeles för mycket!! Men gott och billigt var det, med beröm godkänt, om än inte i Byske-klass.

Denna kväll bjöd på en rätt ordinär dans på Folkets Hus, ingen speciell kväll men väl godkänt. Det var absolut inte mycket folk utan rätt gott om plats på golvet, dock alldeles tillräckligt för att inte tycka sig hinna dansa med så många som man kunde önska.

Zlips gjorde en riktigt bra spelning, som flertalet gånger detta år. Jag har faktiskt inte något att anmärka på, hur mycket jag än försöker. Jag hade på det stora hela en riktigt kul kväll, i paus gjorde jag fikasällskap med Marie N. som gjorde "come-back" efter månader av frånvaro från dansgolven. Tyvärr kan jag inte komma på några nämnvärda pikanta detaljer från denna kväll!!

Vi anlände strax efter klockan 21 och när vi kom in var det i stort sett tomt på dansgolvet. Publiktillströmningen blev aldrig särskilt stor, men kvällen utvecklades ändå positivt och i slutändan kan jag inte sammanfatta den annat än som riktigt trevlig. Att det inte blev någon trängsel på golvet är ju på sitt sätt tacksamt, och till följd av bristen på bekanta ansikten fick man ju istället tillfälle att finna nya bekantskaper. Jag hade riktigt skoj!

Blender gjorde en kanonspelning, den begränsade publikmängden till trots. Ett litet "grattisinslag" utvecklades till ett gästframträdande av tre unga tjejer som sjöng "Jag ljuger så bra", helt ok, bra kämpat! Lasse var på ett väldigt pratigt humör denna kväll, mer än vanligt, men det kan iaf jag lätt stå ut med!

Onsdagsdans på Furuparken, en underlig företeelse. Att dansa på en onsdagskväll under vintern tillhör ju inte direkt vanligheterna, men framförallt kändes det rätt skumt att infinna sig på plats vid 18:30, för att inte tala om att dansa sista dansen vid 22-snåret. Nåja, finns ju sämre saker man kan ägna sig åt en onsdagskväll.

Jag anlände ca 18:45, hade överlag en trevlig kväll, ingen maxad sådan men dock helt ok. Jannez gjorde en rätt typisk spelning, inget att klaga på, men kanske inte direkt outstanding. Det var inte *mycket* folk, men helt ok, skönt med lagom gott om utrymme, inget bökande alls och inga sammanstötningar på golvet.

Lördagen blev på många sätt en typisk dansmaralördag, vi sov till 11-snåret och hela dagen kände jag mig rätt seg och trög på alla sätt. Under dagen gjorde jag lite felsökning på Annas bil (efter att ha gjort ett kort besök på Biltema =), men brist på både utrustning, tid och ork gjorde att jag fick nöja mig med att vi bogserade hem den. Dagen gick iaf fort och plötsligt blev det bråttom att ordna middag och göra sig i ordning, tack Anna för att du skötte middagsbestyren medan duschomanen Jonsson uppehöll sig väl så länge i det lilla rummet där det regnar från taket. Vi kom iväg från Sundsvall på utsatt tid 17:45, Anna körde och åkte med gjorde dessutom Emelie, Emelie och Johanna. När Johanna är med blir det sällan tyst och trist i bilen, och mycket riktigt gick resan snabbt även denna gång.

Vi anlände till Hudik precis till klockan 19, missade de första sekunderna av första dansen men så snart jag kommit in möttes jag av Frida som omedelbart gjorde mig sällskap på dansgolvet. Date var första band ut denna kväll, vilket starkt bidrog till att kvällen fick en riktig kickstart, det var länge sedan jag hörde dem senast. Blender tog över efter 45 minuter och fortsatte bjuda på kanonbra musik. De inledande 1,5 timmarna var för mig helt sagolika, jag svävade på moln. Allt var helt enkelt rätt, kanonmusik, gott om utrymme på golvet och idel utsökt danssällskap, ett särskilt tack till Frida, Moa, Johanna, Tessan och Erika för superba första danser denna kväll!

Efter att Date och Blender lagt den musikaliska grunden för kvällen var det sedan på sin plats att rasera densamma, vilket Wahlströms framgångsrikt gjorde. Undantaget kanske 25% av repertoaren så är de ärligt talat hur trista som helst, hur gärna jag än försöker se på dem med positiva ögon. Det är en välsignelse att vi slipper dem på Ö-viksmaran i februari! Förutom Wahlströms musikaliska torpedering av kvällen blev det också väldigt trångt och stökigt på golvet efter ett par timmar, något som bidrog till att jag trillade ur mitt euforiska tillstånd. När trängseln tilltar till den grad att dansen tenderar att bli lite av en transport- och överlevnadsakt så har jag svårt att känna mig fullständigt tillfreds och verkligen kunna njuta av tillvaron.

Vid 22:30 hade vi avtalat att sammanstråla för fika/mat. Eftersom vi gärna ville ha något mer matigt till livs och priserna på Folkan var väl så ordentligt tilltagna siktade vi in oss på en liten "tur på byn". Tyvärr hade vi som så många gånger förr inte lyckats bestämma helt otvetydigt när/var/hur vi skulle ta rast så det blev tråkigt nog en splittrad skara som efter några dansers väntan åkte iväg och käkade kebab, vilket dock satt mycket fint vid det laget.

Den här kvällen fick jag uppleva något som jag aldrig tidigare varit med om, nämligen att dansa omkull. Jag dansade med Annika vS och hade satt igång en riktig spinn när ett femte ben plötsligt dyker upp från ingenstans och lägger krokben för oss båda. Det var en omöjlighet att undvika ett fall, men vi föll snyggt, både enligt egen och andras utsagor (Tessan var vittne till händelsen). Vid dansens slut kom det fram en tjej och bad om ursäkt för att hon fällt oss med sitt långa ben. *ler*  Hur som helst, en minnesvärd incident, jag har väntat på (räknat med) att detta någon gång skall ske och nu har det faktiskt hänt. Jag tror på filosofin att sker det aldrig några tillbud lever man alldeles för sparsamt och försiktigt, en princip som gäller i de flesta sammanhang. Rent statistiskt borde det dessutom nu dröja ytterliggare minst 543 danskvällar tills nästa gång det sker, så det är skönt att det nu har hänt!

Så, totalt sett var detta en klart godkänd kväll. De första timmarna var som sagt magiska, och många duktiga dansare (både gamla favoriter och nya bekantskaper) fick jag möjlighet att göra sällskap med på dansgolvet under kvällen. Lina H. var där så vi fick fylla vår danskvot för ett tag, det var på tiden för i somras gick vi om varann fullständigt. Jag buggade en hel del den här helgen, känner att jag nu vill ta mig själv till nya nivåer på den fronten, börjar tycka att jag är väl så enformig, förutsägbar och trist, men det är en inspirerande utgångspunkt.
 
Kvällen som helhet slutade tyvärr i något av ett antiklimax till följd av att en tjej råkade ut för någon form av missöde på dansgolvet. Under andra låten i näst sista dansen, som jag dansade på lilla golvet, samlades det plötsligt folk mitt på golvet och jag kunde notera att någon låg ner. Liknande har jag ju sett förr när någon ramlat och behövt hjälp, men jag förstod allvaret när jag på vägen mot stora golvet och sista dansen såg att de gjorde HLR på henne. Tillräckligt många fanns dock redan till hands för att hjälpa till så jag ansåg mig inte ha någon orsak att avstå sista dansen, som var tänkt att bli en tre-låtars med bidrag från samtliga orkestrar. Under andra låten, som Blender framförde, kom det fram en vakt som därefter informerade om läget. Orkestrarna, med Lasse i spetsen, hanterade situationen föredömligt och valde då att sätta punkt för kvällen. Ett oväntat abrupt och tråkigt slut, men vi fick iaf en fullständigt normal sista dans och för mig kändes således kvällen ändå komplett. Publiken ombads stanna kvar inne på golvet för att bereda plats för ambulanspersonalen och efter en stund kunde de forsla ut den drabbade som då hade återfått fungerande andning.

Hemresan gick sedan bara bra denna kväll, jag körde och övriga (utom Emelie G.) sussade så gott. Tack och lov skulle vi ställa om till vintertid denna natt så vi fick en timme extra att sova, något som behövdes. Tio över elva väcktes jag av telefonen, det var Tessan som ville meddela att de (hon, Örjan och Frida) då åkte från Hudiksvall och således skulle jag göra mig redo att bli upplockad vid 12-tiden. Jag liftade med dem till Ö-vik där jag mötte upp mamma som var på väg mot Piteå. Vid middagstid landade vi så hos S-O i Piteå där jag snabbt gick in i ett sömndrucket tillstånd, sov som en klubbad sten hela natten och slutligen åkte vidare till Luleå på måndag morgon.

Rent allmänt kan jag konstatera att en dansmara är något helt annat än en vanlig danskväll. Egentligen är jag mer förtjust i vanliga danskvällar, men det ena utesluter ju inte det andra. En observation jag gör är att under en vanlig danskväll kan jag lätt "ligga på topp" hela kvällen, dansa alla danser och vara fullständigt euforisk när det är dags för hemfärd, något som är i stort sett omöjligt under en 7- eller 8-timmars nonstopkväll där det alltid finns dalgångar. Således kan jag aldrig uppleva samma känsla av fulländning efter en sådan kväll, dessutom tycker jag samvaron på dansgolvet blir mer ytlig och slumpartad när det är så oerhört mycket folk. Det finns säkert fler aspekter, men dessa parametrar tror jag bidrar till min något delade inställning till dansmaror. Jag hade skitkul i Hudik, men för den skull inte några superduperkanonkvällar, något man inte heller kan begära.

Arrangörerna ska slutligen ha beröm för en på det stora hela välordnad mara. Som jag nämnt tidigare var fikapriserna väl så rejält tilltagna, kritik som FH borde ta till sig. Ska man orka dansa i 7 timmar så behöver man fylla på reserverna och jag köper gärna fika på plats, om priserna är rimliga. Vattentillgången var god, men skippa gärna isen nästa gång, det blir bara föööör kallt.

Efter att ha missat de två första dansmarorna i Hudik var det så äntligen dags för mig att premiärbesöka detta arrangemang. Danshelgen började på sätt och vis redan fredag morgon vid halv åtta då jag i Luleå steg ombord på norrlandskustens expressbuss med destination Sundsvall. Väderprognoserna hade lovat snöoväder men det blev bara regn och blåst så resan gick fint, det var faktiskt inte så smärtsamt att åka buss som jag hade trott. Klockan 16 anlände jag till Sundsvall där Anna L. hämtade upp mig och Emelie G. på järnvägsstationen, Emelie hade kommit med tåg från Ånge. Efter en expressmiddag från Max och en snabbdusch hemma hos Anna, där vi skulle bo, bar det så av mot Hudiksvall. Anna hade annat för sig denna kväll så det blev jag, Emelie G., Emelie S. (föredömligt med samma namn) och Christoffer som lånade Annas Golf, jag körde. På vägen noterade vi att helljuset på bilen var väldigt dåligt samt att bilstereon inte fungerade, men bilen rullade iaf. Väl på plats vid Folket Hus i Hudik så dog bilen när jag skulle smyga mig in på parkeringsrutan, och den var sedan helt strömlös. Vi baxade bilen på plats i parkeringsrutan och bestämde oss för att låta det problemet vara tills vi skulle åka hem, nu skulle vi dansa, kvällens långsiktiga uppdrag fick bli att säkerställa starthjälp.

När vi så kom in på Folkets Hus cirka tio minuter i sju hade publiken redan börjat strömma till, jag mötte omedelbart Örjan och Therése som var på plats i tid. Erika var även där från första stund och vi fick således nöjet att inleda danskvällen. Lokalen visade sig vara rätt trevlig, högt i tak, bra ventilation och överlag bra golv. Stora dansgolvet expanderade bakåt med ett extra parkettgolv, tyvärr med skarvlister men bättre det än inga extrautrymmen alls. Sedan fanns ett mindre andra dansgolv längre bak i lokalen. Det var en hel del folk på plats redan från början och det blev snabbt fart på golvet.

På scen denna kväll stod Perikles, Zlips och Titanix, i spelordning. Alla banden kändes förträffliga, jag kan inte annat än ge toppbetyg till samtliga. De har sina respektive koncept, men fungerade utmärkt tillsammans. Bättre band än såhär kan man helt enkelt inte få!

Publikmängden denna kväll var rätt optimal, det blev lite stökigt en kort stund vid 22-23-tiden, men i övrigt flöt det på smärtfritt. Vi tog fikapaus vid 22:30, vilket visade sig vara en optimal tid både ur energitillskottssynvikel och med avseende på köbildning i fiket. "Grottan" var en rätt mysig fikalokal, men priserna var orimligt höga. Jag, Emelie och Emelie gjorde sällskap med Therése och Örjan för en riktigt trevlig fikastund, under vilken jag bland annat fick lära mig att en jordnöt innehåller lika mycket fett som 16 kilometer gurka, avdelningen nödvändigt vetande - tack Emelie!! En kille som satt och pratade i telefon strax bredvid oss under fikat frågade plötsligt "var är vi någonstans?", varpå Örjan skämtsamt svarade "i Hudiksvall". Döm om vår förvåning när killen då återgår till sitt telefonsamtal och svarar "jag är i Hudiksvall", snacka om koll på läget!!

Sammanfattningsvis kan jag inte säga annat än att det var en riktig kanonkväll, svårt att överträffa. Jag dansade mest hela tiden, både med kända dansvänner och med nya bekantskaper. Efter midnatt skedde en kontinuerlig avtrappning av publik så att det åter blev gott om plats på golvet. Själv dansade jag endast till och med sista ordinarie dansen, sedan gick jag ut för att förbereda för hemfärd med den strejkande bilen. Döm om min förvåning när bilen då startade pigg och glad utan starthjälp. Under hemresan tilltog dock problemen med allt sämre belysning och ryckningar, men vi tog oss till Sundsvall. Sista kilometrarna fick vi däremot ta taxi. Nåja, sådant händer, det kan ske värre saker, nu fick vi ju lite äventyr och spänning på köpet!

Jag och Frida åkte ner från Umeå för denna min första "vanliga" danskväll på Parken i Ö-vik. Precis i enlighet med de förvarningar vi fått så var det en hel del stökig publik på plats, men en tillräcklig andel riktigt bra dansfolk gjorde ändå kvällen lyckad.

Blender bjöd på en ordinär spelning, inte så mycket att anmärka på men det känns just nu lite uttjatat, det är dags för en liten repertoarmässig ansiktslyftning, därför ingen 5-poängare den här gången.

Jag hade lagom kul denna kväll, kontrasten mot gårdagens kanonkväll i Ersboda är svår att bortse ifrån. Inga stora rubriker, men inte alls någon dålig danskväll. Jag dansade inte alla danser, stod över en handfull snabba då jag helt enkelt inte orkade uppbringa den mentala energin.

På scen stod Highlights, och detta var min första "normala" danskväll med dem. Tidigare hade jag bara dansat till dem på Ö-viksmaran, vilket ju är mer som ett smakprov på vad en orkester kan prestera. Den här gången var det dock "skarpt läge" och Highlights bjöd på en utomordentlig föreställning med en strålande repertoar, jag kan inte annat än ge dem i stort sett full pott i betyg. De negativa detaljer som är värda att nämna ligger förvisso utanför det rent musikaliska, men är ändå centrala. Dessa är:

* Deras medleyupplägg: De har jätteroliga medleys, ofta rätt långa. Varje sådant skulle naturligen utgöra EN dans, men som regel kör de två medleys såsom en dans, vilket innebär att dessa danser blir orimligt långa. Rådet är således att dela upp så att varje medley utgör en dans, och sprida ut dem över kvällen.

* Damernas/herrarnas: Detta fungerade skapligt, men kan bli bättre. Att räkna till tre borde gå att klara av utan förvirring, ett tips är att alltid inleda kvällen likadant, med herrarnas. En viktig detalj är vidare att vara tydlig vid "skyltbyte", inte vänta tills man räknar in första låten i "första" dansen (damernas/herrarnas) utan markera skyltbytet som det första i "mellansnacket". Knäppa om skylten kan man också med fördel göra mellan första och andra låten i "tredje" dansen (damernas/herrarnas). Perikles är på denna punkt föredömen, aldrig ngt tjafs, bra timing och tydliga med vad som gäller.

* Sista dansen: Här är det ytterst viktigt att vara tydlig med att det är dags för sista dansen, och det omedelbart efter att man spelat färdigt den näst sista (att även markera den näst sista gör tydligheten ännu bättre). Detta fuskade Highlights med igår, vilket jag hörde flera personer beklaga sig över. Sista dansen är som sig bör speciell för många, och en feldisponerad sista dans kan spoliera en hel danskväll. 

Ersboda bjöd annars på en strålande kväll, rätt lagom mycket folk, hade kunnat vara lite mer. För mig kändes det dock skönt med utrymme på golvet och dräglig temperatur, de senaste veckorna har innefattat idel danser med mycket trängsel och knuff och plågsamt höga temperaturer. Jag njöt till fullo av tillvaron och dansade kvällens alla danser. När jag för två år sedan besökte Ersboda för första gången tog det inte lång tid förrän jag återkom, och det är knappast osannolikt att det mönstret nu kommer att upprepas. Det är bra dansfolk här, tycker iaf jag!!

Hundra danskvällar tillsammans, det känns onekligen märkligt att det nu är över. I princip så länge jag dansat så har Boogart funnits och utgjort ett av mina absoluta favoritband, men denna kväll på Estraden i Gävle nådde så den sagan sitt slut. För mig var overklighetskänslan den mest påtagliga, i Gräsmyr kände jag mer av vemodet som låg tungt i luften och alla ögon som blänkte lite mer än vanligt.

Precis som i Gräsmyr började kvällen med VIP-middag med fördrink och sedan plockbuffé under vilken filmen "Boogart genom tiderna" visades. Dock var det en jämförelsevis stel tillställning utan en lika stark känsloladdning som i Gräsmyr, miljön kändes mindre intim, färre gamla Boogartmedlemmar var närvarande, och hur man än ser det så är Gräsmyr betydligt mer Boogarts själsliga hemmaplan än Gävle. Några gamla medlemmar var dock närvarande, Kicko, Per N., Mattias B. och Lasse L., vilka alla bjöd på strålande insatser från scenen. Lasse verkade trivas väl med att ta plats bakom "sina gamla trummor", och gamla Boogartklassiker radades upp i helt utomordentliga versioner.

Dansen började klockan 21:30 och till dess hade det strömmat in ordentligt mycket publik i lokalen. Det blev omedelbart rätt tjockt på golvet, men dansbart. Estraden är en väldigt stor lokal med ett runt dansgolv i lokalens mitt och terrasser med sittplatser runt om. En irriterande detalj är dock att själva dansgolvet avgränsas med en metallist och därutanför är det heltäckningsmatta. En vägg (om än en mänsklig sådan) är en betydligt bättre avgränsare än en metallist, den senare innebär bara en irritation och det är inte helt lätt att hålla dansflocken innanför denna gräns. "Gräsmattan" var förvisso dansbar, men med måttligt bra glid.

Precis som jag förutsett så mötte jag inte så många bekanta ansikten denna kväll, men ändå en förvånansvärt stor skara. En hel del nya dansbekantskaper gjordes dock, vilket jag ju aldrig tackar nej till, och jag dansade kvällens alla danser. Här nere i södern är tyvärr detta med anarkistisk (demokratisk) dans en regel, vilket denna kväll innebar att "Jonsson-den-långsamme" inte hann med att bjuda up så mycket. Ett annat otyg som driver in från söder är någon slags allmän praxis att regelmässigt dansa två på varande följande danser med samma partner. Jag har naturligtvis inget emot att dansa flera danser med samma partner under en kväll, men jag vänder mig emot att detta skall ske enligt någon form av oskriven regelmässig praxis. Enformighet är tråkigt! Men om man inte inser poängen med damernas kontra herrarnas och hur den spelregeln skapar en krydda till det sociala spelet (som dans innebär) så kanske man inte heller begriper sig på den likaledes så viktiga poängen med att bjuda igen.

Under huvuddelen av kvällen spelade "nuvarande Boogart" precis som i sommar, delvis med Petra bakom mikrofonen, men mestadels stod Anna för sången. Vid 01-tiden steg så "gamla Boogart" åter upp på scenen och bjöd på nästan en timme med gamla favoritlåtar. Purple Rain fick vi nu höra med Lasse på sång, liksom "Jesus i min leverpastej", etc, etc. Slutligen avrundades kvällen med nuvarande sättning och "This is it", strax efter klockan 02 klingade sista tonerna ut.

På det stora hela blev det en trevlig kväll men en märklig, galen, vemodig, overklig och sorglig kväll. I många danser fanns tanken där att "detta är sista dansen till den här låten". Men allt måste ju få ha sitt slut...

Personlig premiär i Matfors, lite halvspontant infall när jag ändå var i regionen och inte hade något särskilt inplanerat denna lördagskväll. Jag anlände strax före 21:30, trevlig överraskning med en reducerat entréavgift första halvtimmen, 100 pix är ju nästan skamligt billigt!!

Det var en del folk på plats från första stund, och ganska snart växte det till ordentligt och blev riktigt tjockt på golvet. Under stora delar av kvällen var det väldigt stökigt och svårdansat, jag har svårt att sätta fingret på vad som gjorde detta för det var ju ändå till stor del rutinerat dansfolk på plats, men "gästerna" från puben en trappa upp lyckades kanske göra de insatser som behövdes för att skapa halvkaos. Väldigt varmt var det för övrigt, jag och Tessan enades om att det var en svettigare miljö än vad som kan sägas vara "normalt"!

Ett obestridligt faktum är nu iaf att jag inte längre kan betrakta mig som okänd gäst i dessa trakter, dansade endast med några få "obekanta", en del riktiga favoriter var på plats och upptog den mesta danstiden. Några direkt pikanta detaljer kan jag inte lyfta fram, men det blev en helt ok kväll. Zlips kändes klockrena denna kväll, åter dags för en fullpoängare. Jag kan notera att jag alltid ger Zlips bäst betyg på mindre ställen, kanske finns här en snedvridning i min bedömningsförmåga som jag borde vara uppmärksam på, eller så är det faktiskt på det viset att Zlips gör sig bäst i intimare miljöer.

Gott fika till humana priser avnjöts i paus tillsammans med Anna L., vi gjorde bordssällskap med Monica H. och hennes vänner.

Jag anlände 19:50 och var således på plats på golvet från första stund. De två första timmarna var super, sedan blev det väääldigt mycket trängsel och bök i ett par timmar, för att slutligen lugna ner sig efter midnatt. Någon publiksiffra tog jag aldrig reda på, men ca 1000 personer skulle jag tro att det var (nu bekräftat att jag gissade på 20 personer när). Jag dansade skapligt ihärdigt, men inte alla danser, särskilt mot slutet började krafterna sina en aning, det allmänna tempot de senaste dagarna satte sina spår.

Efter säkert ett och ett halvt års bortavaro så var det äntligen läge för dans på Folkan i Piteå igen. Zlips gjorde en bra spelning som alltid, nästintill full pott som så många gånger förr. Det var för övrigt skapligt mycket folk, gott om plats men ändå tillräckligt mycket bra dansfolk. En helt igenom trevlig kväll, men inget magiskt direkt.

Nåväl, en sak i taget och först hade vi nu denna kväll. För oss som köpt "VIP-biljett" så började kvällen redan klockan 19 med buffémiddag inne på dansbanan under vilken vi fick möta en mängd föredetta orkestermedlemmar, utöver nuvarande sättning förstås. Maten var ypperligt god och stämningen på topp. Peter hade klippt samman en video med Boogart genom tiderna, 21 års bravader. Det var en väldigt skojig dokumentär, en imponerande historia där jag själv med lätthet kunde bekräfta mitt minne och notera att mina första steg till Boogart absolut togs 1991.

Dansen skulle börja klockan 21:30 och naturligtvis blev det stressigt att hinna med allt som planerats. Ett antal framföranden av gamla Boogartlåtar med gamla sättningar bjöds på, med imponerande kvalitet. Kicko hade som alltid ansvarat för att välja ut låtar och planera det hela, orkesterns ordningsman.

Nåväl, 21:30 drog dansen igång (dansentré 130:-) och rätt snart ökade trycket på dansgolvet. Det blev en trevlig kväll med många bekanta ansikten, men svårt att hitta de man sökte då dansbanan är väldigt stor (tack och lov). Fram till klockan ett var det nuvarande Boogart som spelade, tidvis med Petra på sång. Därefter blev det blandade låtar från olika tidsepoker, bland annat fick vi höra Purple Rain, ojojoj vilken nostalgi. Jag noterade ingen exakt sluttid, men jag gissar att de sista tonerna klingade ut vid 02:15 ungefär, THIS IS IT!

Som helhet en trevlig kväll, glädje, vemod, ja många känslor och minnen gjorde sig påminda denna kväll. Nu är det bara en sista skälvande kväll kvar, snyft!

Efter fredagen så sov undertecknad gott fram till klockan 11 då värdfolket tillhandahöll väckning och frukostbordet dukat. När vi intagit en stadig och delikat frukost och skakat igång kroppen litegrann begav vi oss in mot Ö-vik för en eftermiddag på Paradisbadet (vissa gjorde då först en snabbvända på stan för att införskaffa nödvändig badklädsel). Det blev en kanonskön eftermiddag, mestadels tillbringad i relaxens bubbelpool, men det blev även en del åka av (iaf för mig, Frida och Örjan, medan Tessan vaktade bubbelbadet =). Lagom uppblötta, småtrötta men ack så avslappnade åt vi sedan middag på kinarestaurang innan det bar av upp till Parken dit vi anlände strax före klockan 19.

Även denna kväll var vi således på plats från första stund och nu lyste herrarnas skylt med sin vackra text. Boogart inledde kvällen som var bandets sista vanliga jobb, och således Petras sista som vikarie för Anna. Det avslöjades rätt snabbt att Anna fanns på plats i Ö-vik denna kväll, men hon valde att stå över sjungandet. För mig var detta för övrigt Boogartkväll nummer 98!

Precis som kvällen innan körde jag non-stop de första timmarna fram till 23 då vi hade bestämt att vi skulle förära Max med ett besök. Det var Anna, Anna och Håkan som jag hade avtalat träff med, och med vissa dröjsmål kom vi iväg. Vid 00:30 var vi tillbaka och kunde sätta in slutspurten fram till cirka 00:30, jag skippade dock sista extradansen som Boogart bjöd på för innan de kom till skott hade jag helt hunnit "parkera".

Så hur var då kvällen, jorå, alldeles lyyysande! Det var förvisso lite stökigare denna kväll, men inte överjävligt med folk utan rätt lagom. Jag buggade en del uppe på lilla golvet, och faktiskt även på det stora. Som vanligt är det dock svårt att hitta folk på maran, det är helt upp till slumpen och i princip omöjligt att "jaga" reda på någon, såvida man inte känner till personliga "rörelsemönster".

Jag störde mig starkt på ljudnivån vid ett flertal tillfällen i den här helgen. Detta övergår egentligen mitt förstånd när det på Parken finns ett elektroniskt "öra", fullt synligt för orkestern. Med en sådan utrustning skulle jag som arrangör vara stenhård mot orkestrarna och förvänta mig att örat aldrig skall lysa annat än grönt. I en så stor lokal ligger ljudnivån framme vid högtalarna ändå betydligt högre än vad som egentligen är hälsosamt. I helgen lyste örat både gult och rött vid ett flertal tillfällen, och jag noterade även att nivån nådde ännu steget högre så att ALARM-texten tändes. Detta är fullständigt oansvarigt och oacceptabelt. Men som sagt, här har arrangören en viktig roll i att ställa krav på den "produkt" man köper.

Perikles är denna gång de som ska  ha mest skit för hög ljudnivå, och detta trots upprepade påpekanden, lite klantigt. Däremot är Perikles föredömliga när det gäller att ha koll på damernas/herrarnas, även när det är mara. Både ris och ros med andra ord. Vad gäller Wahlströms så, ja vad säger man, världsklass i att sänka en kväll. Hög "gråt-inga-tårar-varning" utfärdas. Att detta band får komma tillbaka gång efter annan är för mig en gåta!

Slutligen vill jag här åter sända ett varmt tack till Tessan och Örjan för en utomordentlig gästfrihet och en helt enkelt suverän danshelg. På söndagen fick vi åter avnjuta en riktig bamsefrukost, och med den i magen rullade jag så vidare på min resa mot Boberg där jag ämnade tillbringa några lediga dagar.

Så var det då åter dags för en av dansårets fasta programpunkter, dansmaran i Ö-vik. För mig är det två år sedan jag bevistade en höstmara, senaste höstmaran blev inställd för min del då pappa gick bort den 9/9 förra året. Alltid kul att vara tillbaka iaf! Den här gången körde jag själv från Luleå till Ö-vik, där jag bjöds boende hos Tessan och Örjan i Moliden. Vid ankomsten dit strax efter 17 stod middagen dukad så det var bara att sätta sig till bords för en energiladdande måltid, bekvämt och smarrigt!

Strax före klockan 19 anlände vi så till Parken och tillhörde således den lyckliga skara som omedelbart vid första taktslag kunde ta golvet i besittning. Det var ett tag sedan jag sist varit på plats från första dans, något jag verkligen ångrar för första timmen är ju helt underbar, gott om plats och man riktigt känner hur kvällen får liv.

Just denna kväll blev det alldeles lagom mycket folk, ingen egentlig trängsel utan bara trivsamt. Det enda riktiga irritationsmomentet var att det *blev* så kallad "demokratisk" (dvs "anarkistisk") dans denna kväll, ansvariga för denna tafflighet är främst arrangörerna, men även orkestrarna måste ta på sig ett ansvar då de borde veta bättre än att försöka fråga publiken från scenen hur de skall göra. Det är arrangören som skall bestämma hur sådana här saker skall vara. En medveten arrangör skapar sitt koncept och är mån om både publik, orkestrar och ställets profil. I Ö-vik har det varit si och så med detta. När det gäller själva principen damernas/herrarnas så är det fullständigt förkastligt att försöka fråga från scenen hur publiken vill ha det. En sådan gallup ger aldrig något begripligt utfall. Ska man fråga publiken så bör det göras mer vetenskapligt. De undersökningar som jag själv gjort på dansgolvet (tyvärr då endast med tjejer) visar generellt på ett övertag för de som önskar stöd av detta traditionella sätt att variera danskvällen. En inte försumbar andel säger sig dock föredra "anarkistisk" dans (även känt som "demokratisk" dans), och detta är även ett mer populistiskt val då det innebär att man "får göra som man vill", vilket är långt ifrån sant. Min personliga åsikt är att principen med damernas/herrarnas är en komponent som tillför det lilla extra till "spelet", dans är ju ett sällskapsspel som vilket annat och hur kul vore det i längden att spela Monopol utan regler, det är inte alltid positivt att "få göra som man vill". =)

För min del innebar avsaknaden av uppbjudningsregler att jag knappt hann bjuda upp alls på fredagskvällen, totalt sett bjöd jag upp tre eller möjligen fyra danser. Nu klagar jag absolut inte över det, tvärtom är det jättekul att bli uppbjuden. Många tjejer uttryckte dock en önskan om att faktiskt också få bli uppbjudna någon gång, likväl som det är kul att själv hinna få bjuda upp. Ö-vik befinner sig geografiskt i norra Sverige och här tillämpas damernas/herrarnas, låt oss värna denna trevliga företeelse!

Jag dansade iaf nonstop till 23:30 då det började vara hög tid att fylla på energiförråden igen. Detta skedde genom ett traditionsenligt besök på Max, denna gång tillsammans med Maria, Maria, Annica, Helena och Mattias.

Vid återkomsten till Parken strax efter 00:30 så var det bara att sätta fart igen och sedan rullade kvällen snabbt på, plötsligt var klockan närmare 03:30 och extranumren sinade. Åter mot Moliden hade vi fått sällskap av Frida som också skulle bo på "Tessans 5-stjärniga danspensionat", och vi avslutade kvällen med varmkorv och allehanda skvaller kring kvällens upplevelser.

Boogartkväll nummer 97!

Jätteskoj att vara tillbaka på supercharmiga Käcktjärn. Det blev en kväll med mycket bra dansfolk, kanonorkester och fint väder. Allt var så nära perfektion man kan önska sig.

Lite jobbigt är det dock att det är så svårt att hitta folk på Käckis, det är mörkt och utspritt på ett sådant sätt att uppbjudning sker i stort sett slumpartat, men det tillhör väl egenheterna med stället som man helt enkelt får acceptera.

Första danskvällen efter mitt tre veckor långa influensaavbrott, skoj att komma ut igen men det kändes i kroppen att formen inte var på topp.

Zlips gjorde en helt ok spelning, det var rätt lagom mycket och bra dansfolk, och jag hade sådär lagom trevligt. Ingen superkväll, men även denna kväll hade sina högtidsstunder.

Boogart gjorde som alltid en bra spelning, ååå vad vi kommer att sakna dem.

Det blev mycket folk denna kväll, enligt uppgift cirka 700 personer. Publiken var väldigt blandad, på det stora hela trivsamt. Jag dansade alla danser från att vi anlänt, kul med ett ställe där man inte känner någon alls. Boogart gjorde en kanonspelning och hade även två nyheter att meddela, för det första att Anna blivit mamma kvällen innan och för det andra att Tommy blivit utsedd till årets dansbandsgitarrist (något som verkligen var välförtjänt).

En alldeles lagom stor danspublik hade sökt sig till Sandviken denna första krogstråketkväll. Värmen överrumplade oss efter en måttligt varm dag och det blev en tokhet kväll inne på dansbanan, tur att det inte var så trångt. Zlips spelade som vanligt kanonbra, nästan full pott. Själv kände jag mig inte riktigt i toppform men jag hade ändå en hyggligt skoj kväll.

Ingenstans brukar Perikles vara så bra som på Furuviken, och ingen kväll på Furuviken brukar vara så skojig som när Perikles spelar. Detta år får de dock se sig besegrade av förra veckans dans med Boogart som för min del var snäppet mer perfekt. Även denna kväll blev dock kanonkul, bra med folk och trevligt dansfolk, även om det blev väl så trångt och stökigt.

Perikles gjorde en riktigt bra spelning och bjöd även på gammeldans före paus.

Pikant detalj: Jag har blivit titulerad "trendbrytare", i positiv bemärkelse!

Jannez bjöd på en strålande spelning, när Jannez är som bäst och spelar på hemmaplan kan kvällen bli hur bra som helst. Det blev riktigt mycket folk, tyvärr var dock förelningen väldigt ojämn med ett stort tjejöverskott. Själv fick jag bara chansen att bjuda upp några få gånger innan jag hann bli haffad, men det spelar ju mindre roll och är förståeligt. För mig blev det iaf en superkväll, heltrevligt även om det var många dansvänner som jag inte hann dansa med. Marie A. var hemma och hälsade på och gjorde då ett besök på Sandviken, alltid lika trevligt återseende!

En noterbar detalj denna kväll var att ingen verkade ha ansvar för lucköppning på dansbanan och värmen steg snabbt. Således fick undertecknad rycka in och öppna luckorna, något som tidigare skett endast vid enstaka tillfällen på Sandviken.

Furuviken är oslagbart och med Boogart på scen var förstås förutsättningarna för en superduperkanonkväll helt optimala. Alldeles lagom mycket folk på golvet och många gamla bekanta som dök upp gjorde förstås även det sitt till för att maximera kvällens värde. Jag dansade alla danser och hade lätt kunnat hålla på några timmar till. Sorgligt dock att detta var Boogarts sista kväll på Furuviken.

För första gången köpte jag denna kväll fika på Furuviken, helt ok och rimligt pris, men stutarna skulle gärna få vara dubbelt så stora (som de är på Aspåsnäset).

Det blev en kanonkväll, vackert och skönt väder och alldeles lagom mycket folk på det stora dansgolvet. Som vanligt bra dansfolk, men det känns att det var ett tag sedan jag sist dansade i denna region. Bredsele Park bjuder för övrigt alltid på en helt bedårande vy, oslagbart! Boogart strålande som alltid, så vad kan man egentligen mer begära av en sommardanskväll?

Carolas show var helt ok, bra blandning, disposition och genomförande. Likaså finns inte mycket att invända mot Ständut Blakk, grabbarna utgör ju unikum i branschen...

Totalt sett en kul festivalkväll, trevligt att känna pulsen och stämningen. Inte så mycket till danskväll dock, men tur att det fanns några tappra dansare som höll flaggan uppe.

Det var en del folk på plats från första stund så kvällen kom snabbt igång. Som vanligt anlände jag 19:55 och fick min parkeringsplats. Jag hade kört från Optand 18:35 och tydligen behöver man den tiden om man ska köra skapligt lagligt, intressant observation/erfarenhet.

Det blev hur som helst en riktigt trevlig kväll, lagom mycket folk och som vanligt en väldigt blandad publik i alla åldrar och från alla de håll. Jannez gjorde en bra spelning med en godkänd avslutning denna gång, full pott utdelas således.

Pausfikat avnjöts på fikafilt, vi trotsade knotten som gjorde sitt bästa för att äta upp oss. Anna S. hade gjort mackor och Anna L. bakat sockerkaka, bra kombinerat till en komplett fikaupplevelse. Precis innan pausen var slut började det regna, så alla kom snabbt in på dansgolvet igen.

Ännu en kanonkväll, om än inte riktigt lika superbra som dagen innan. Vackert väder var det även denna kväll och härligt på Ånäsparkens delvis öppna dansbana.

Perikles som vanligt, inga direkta överraskningar (!!!) men fullgott! Det var ganska mycket tjejer denna kväll så vi killar fick ligga i, men jag var fräck och snodde mig ett par lediga danser, det blev rätt hett så lite vila var motiverat.

Beröm till den låga entréavgiften, ligger på absolut lägsta nivån (2003 års priser, typ).

LEJONDANS på sommarens första miniturné i klyktattarland. Efter att under eftermiddagen ha infunnit mig hos Anna L. i Sundsvall åkte vi så till Gussjönoret (Anna körde). Vi infann oss redan 20:40 men kunde konstatera att vi inte var ensamma om att komma tidigt. Solen sken och man blev på riktigt topphumör. Sommardans, hurra!!!

En superduperkväll, lagom stor kanonpublik och favvobandet på scen, det kan knappast bli bättre. Vädergudarna var dessutom på sitt bästa humör. Världsklass, dansade kvällens alla danser!!! Detta var första Boogartdansen för min del med Petra bakom mikrofonen, klart godkänd insats för hennes del. Lite dålig ordning på Damernas/Herrarnas var det före paus då Boogart hade svårt att komma åt lampknappen från sina positioner, undertecknad styrde dock upp det hela efter paus och skötte både räkning och skylt.

Den i mina ögon mest klassiska danskvällen av alla, midsommarhelgens inledning på Aspåsnäset. För andra året i rad stod Vanilla, Titanix och Mickeys på scenen. Vanilla bjöd även i år på en strålande uppvisning, klockren repertoar och väl framfört, imponerande även om det märks litegrann att de inte spelar så ofta. Vanilla avslutade med Lordis "Hardrock Hallelujah", riktig Periklesnivå på det, störtskönt!! Titanix som alltid bra, håller dock inne med toppbetyget då underlaget till bedömning blir väl tunt med mindre än två timmars aktivt framträndande. Mickeys var som de brukat vara i modern tid, överlag rätt bra men med en del väl så fjolliga låtar.

Kvällen i stort blev som alltid superkanon, dansade alla danser bortsett från en kortare fikapaus vid 23:30. Ännu ett bottennapp på fikafronten dock, den här gången fanns inga stutar överhuvudtaget...*mutter*. En annan anmärkning är att när de har tre band på scen borde de köra en timme till, precis som de gör på Hanssons Loge. 20-02 kunde vara trevligt!

En numera väletablerad tradition med Jannez på "Näset" helgen före midsommar. Som vanligt rätt bökigt på golvet, men trivsamt ändå. Jannez gjorde sitt jobb väl godkänt som vanligt, men nu hade de ännu en gång varit inne och raljerat med sista dansen och uteslutit "25 minutes", där rök 5-poängaren!!

För mig kändes kvällen lite skum. Bland annat blev jag blåst på kanonfikat i paus ty stutarna var slut när jag äntligen kom fram till fronten av fikakön vid 23:20. Jag fick således nöja mig med en helt vanligt tekakemacka med ost, vilket givetvis rubbade balansen! Det kändes som att jag "missade" många denna kväll, fick inte in den där optimala rotationen. Som helhet hade jag dock ändå supertrevligt, en klar höjdarkväll.

Sommarens första riktiga danskväll, dvs första kvällen det kändes som sommar...LJUUUVLIGT! Det var inte så enormt mycket folk på Hanssons loge denna kväll, men helt ok. För ovanlighetens skull stod jag över några danser, som kille fick man lov att vara på hugget då det rådde tjejbrist. Vädret bjöd dock på njutningsfulla små pauser ute i sommarkvällen.

Perikles gjorde en fullgod insats, men nu känner jag att det börjar bli dags för lite nyheter, överraskningar tack. AC/DC i all ära, men lite variation i extranumren kunde helt klart pigga upp.

En unik danskväll, Boogart (med Anna) och Blender på samma scen, sannolikt för sista gången. De (i mina ögon) två allra bästa banden levererade strålande spelningar och kvällen gick alltför fort. Detta var Annas näst sista spelning före mammaledigheten (jag är tyvärr just nu för slö för att köra till Gräsmyr för fredagens sista Anna-spelning). Sedan blir det Petra som tar över under sommaren, varefter de lovat göra två sista spelningar med Anna under oktober, men sen är det slut. Vemodigt, men man får insupa Boogart så gott det går nu de sista chanserna som finns.

Det var inte sådär superpackat på "Näset", men alldeles tillräckligt mycket skoj dansfolk från alla de håll. Dock var det stökigt värre, rekordbuffligt på golvet faktiskt. Jag hade iaf en superduperkväll och dansade alla danser undantaget en kortare fikapaus vid 23:20 (då Blender spelade =).

Efter stor vånda valde jag till slut att tillbringa denna kväll på Hanssons Loge istället för Aspåsnäset (där Perikles & Mickeys spelade). Hur kul jag hade haft om jag åkt till Näset istället får man ju aldrig veta, men jag ångrar absolut inte mitt val för den här kvällen blev kanonkul.

Det var som alltid mycket folk på Hanssons och redan vid kvällens början fylldes golvet av danssugna som vaknat ur vinterdvalan. Tack och lov blev det dock aldrig för mycket folk utan det fanns lagom mycket svängrum hela kvällen. Både Jannez och Date presterade allt man kan önska, Date denna kväll med vikarierande basist.

Skoj att få möta lite omväxling vad gäller danspublik och alltid en fröjd att besöka Hanssons Loge. Här är alltid allt välordnat och entrépriset minst sagt rimligt.

Jag hade ingen större lust att åka på dans denna kväll, men jag uppbådade kraft och när jag väl kom på plats blev det en riktigt skaplig afton. Det blev inte så fantastiskt mycket folk, men tillräckligt ändå, jag dansade då alla danser från att jag ankom vid 21:25-tiden. Jannez var som vanligt bra, men kändes lite dammiga på något sätt, kanske det var kvällen som helhet som gjorde det.

Sammanfattningsvis en godkänd kväll utan några särskilt utmärkande guldkanter.

Än en gång stod så Perkarna på Sandvikens scen och de bjöd som vanligt på en rekordelig föreställning. Det mesta var sig likt spelningen på Furan några veckor tidigare, förutom att "Var ska vi sova inatt" råkat falla ur spellistan och istället hamnade som extranummer.

Det var alldeles lagom mycket folk tyckte jag, hade kunnat få vara lite mer. Däremot var det tidvis rätt knuffigt, en hel del mindre gedigen danspublik med andra ord. Skojigt värre hade jag iaf, som alltid!

För en gångs skull köpte jag fika på Sandviken och närapå chockades av prisnivåerna. En macka och dricka gick lös på fantasifulla 48 bagare, i framtiden kan de behålla sitt fika för sig själva.

Rekordtidigt på självaste Valborgsmässoafton var det dags för sommarpremiär på Sandviken. Som brukligt så kändes det rätt kallt och ruggigt denna kväll, men inte helt oväntat blev det snart alldeles tillräckligt varmt och gott inne på dansbanan. Folket strömmade till och fyllde golvet till en lagom nivå, långt ifrån vad man skulle kalla mycket men absolut så det räckte till.

Efter lördagen i Åre var det underbart med riktigt dansgolv, Sandvikens trivsamma och lagom stora danslokal, samt att få lite lekregler i form av herrarnas/damernas. Blender i högform precis som dagen innan, de är super! Liten negativ detalj var att dom tog två stycken tjugominuterspauser klockan 23:00 och 00:40, inte helt optimalt för man hinner ju knappt köa färdigt och köpa fika på 20 minuter. Nåja, sammantaget en kanonbra sommarpremiär.

Normalt brukar man åka till Åre i betydligt klumpigare skor som inte göre sig besvär på ett dansgolv, men nu så var det dags att även sätta Åre på danskartan och svänga sina lurviga i nya Mix Megapol Arena. Jämtlandsnöjen stod för arrangemanget och på scenen återfann vi  tre starka orkestrar. Det lösa dansgolvet var av typen sammantejpade masonitskivor, väldigt trögt  till en början, fläckvis slipprigt en tid efter vallning, men på det stora hela faktiskt helt ok och klart godkänt.

Vad gäller orkestrarnas prestationer så gjorde Zlips precis vad som förväntades av dem, de lyckades dock inte charma mig till 100% den här kvällen så betyget blir fyra plus. Blender gav järnet och visade tydligt vilka som höll högst klass denna kväll. Jag har inte noterat det explicit tidigare så det är väl dags nu; Maria är verkligen ett kraftpaket som passar perfekt i Blender och hon har nu funnit sig riktigt väl tillrätta i sin roll, strålande! Återstår då att säga något om Barbados, detta tragiska band vars klass varierar som årstiderna. Chris känns nu bättre inspelad i bandet än han gjorde i höstas, lite mindre pajas. Dock känns bandet fortfarande rätt skakigt och standarden i repertoar och framförande varierar verkligen. Det som drog ner betyget mest denna kväll var dock ljudet som var tidvis vedervärdigt och framförallt då på en sjukligt hög nivå. Åtgärdspaket nummer ett vore att kicka den där killen bakom mixerbordet, överhuvudtaget anser jag att det är fullständigt överflödigt och rent av kontraproduktivt att ha en aktiv ljudmixare under dansbandsspelningar. Hur som helst, det skrällde och distade saftigt och nivån var absolut över gränsvärdet för vad som är tillåtet. Ska man fortsätta anordna sådana här tillställningar bör Jämtlandsnöjen införskaffa ett elektroniskt öra, då slipper man diskutera ljudnivåfrågan.

Så vad kan man säga om kvällen i övrigt? Tja, var väl kanske en sisådär 600 personer, gissningsvis, svårt att uppskatta på ett så stort dansgolv, men gott om plats hela kvällen. Själv har jag ju egentligen inte så mycket för sådana här dansgalor, blir för stort och sterilt. Dessutom är ju publiken oftast klart annorlunda än man är van på vanliga danskvällar, med mycket dryckenskap och vad jag i danssammanhäng brukar kalla "lågfrekventare". Som vanligt när det inte finns någon damernas/herrarnas-ordning så blir det betydligt mycket mindre dansat för min del, en märklig företeelse men alltjämt ett obestridligt faktum. Helheten imponerade med andra ord inte, men det var väl vad jag skulle kalla för ok!

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att ondgöra mig över biljettpriset för denna tillställning som i mina ögon var på en rent sjuk nivå. Som jämförelse kan nämnas dansmaran i Ö-vik där prislappen för en två timmar längre kväll med lika många band ligger på 160 spänn. Visst, publikmängden är större där (delvis påverkad av priset skulle jag påstå), men hur man än jämför så är 250 kronor i entré orimligt för en 6-timmars nonstop.

Säsongsfinal på Furuparken till Republikens stoltheter, Jannez, vilka precis firat 30-årsjubileum och därför uppmärksammades lite extra. Furan och Jannez bjöd av denna anledning publiken på enklare fika i form av rulltårta och läsk, trevligt!

Det blev en riktig kanonkväll med alldeles lagom mycket och bra dansfolk. Jannez var på gott humör och gjorde ett fullgott arbete, tekniska problem till trots. Ordningen i låtlistan var den här gången återställd, dvs sista låt i ordinarie programmet var nu "25 minutes", det tackar vi för!

Äntligen Perikles, det blir alldeles för sällan. Grabbarna bjöd denna kväll på ovanligt mycket nya låtar, en hel del från årets melodifestival, men jag saknade "Jag ljuger så bra". Måhända inte någon av deras allra bästa spelningar, men det räcker ändå till full pott på den vanliga kapsylskalan.

Det var riktigt mycket folk på Furan denna kväll, men på tok för stort överskott av damer, inge skoj när så många tvingas stå alldeles för mycket. Själv hade jag sådär lagom skoj, kändes som att det var många jag aldrig hann dansa med.

Denna kväll vankades det bjuddans på Lyransgården i Fåker, anmälan hade gjorts senast 15/3. 18:30 slog man upp dörrarna och när vi alla (ca 250 personer) funnit oss tillrätta bjöds vi på förrätt och varmrätt varefter dansen drog igång vid 21-snåret. Maten smakade smaskens och med ett glas vin eller en öl till självkostnadspris kändes det som en alldeles lagom festlig middag. Zlips på scenen levererade som alltid bra dansmusik, även om jag personligen har lite svårt för struttigheten i vissa låtar och att det är väl så mycket bugglåtar som dessutom ofta är supersnabba. I paus bjöds det så på paj innan vi snurrade oss in i andra akten som avslutades en stund efter att klockan passerat 01.

Ett mycket trevligt och väl genomfört arrangemang till en klart rimlig penning (200 spänn för trerätters middag och dans), hit kan vi åka fler gånger!!!

Då var man tillbaka på välbekant mark igen, denna gång med det säkraste av alla kort i musikväg, Jannez. Som vanligt bjöd de på en strålande "föreställning", men dom borde ha pisk för att de bytt ut sista ordinarie låten mot något trist och iaf för mig obekant. Att "25 minutes" utgått kan inte beskrivas annat än som chockartat. Visst, kul att de gör förändringar (BWO finns tex nu i repertoaren, trevligt!), men det finns vissa låtar kring vilka det ligger en tjock dimma av helig rök, don't touch MLTR säger jag!!

För övrigt blev det en bra danskväll, kvällen började lite senare vilket var trevligt för oss som först ville avnjuta melodifestivalfinalbidragen i lugn och ro. Lite bittert dock att Carola predikade hem segern, snacka om förutsägbart resultat. Nåja, om man åter sätter fokus på danskvällen kan det konstateras att det blev alldeles lagom mycket folk, gott om plats men bra. Glatt (hihi) och trevligt på golvet, sådant tycker vi danslejon om!

Ahhh, äntligen dans på Furan igen. Blender som alltid kanonbra utan anmärkningar, medan Shake som var en ny bekantskap för min del imponerade med en bra repertoar och godkänt framförande. Med lite utveckling av framförallt sceneri och ljud har detta band god potential.

Det blev en publikmässigt bra kväll, ingen trängsel men ändå alldeles tillräckligt mycket bra dansfolk. På det stora hela en klart godkänd kväll!

Dags att testa ett nytt gammalt band. Bhonus visar sig vid efterforskningar ha existerat ända sedan 70-talet, fast i vilken utsträckning någon eller några av medlemmarna levt med sedan dess har jag inte undersökt.

Som väntat blev det en rätt mager danskväll, publikmässigt. Jag skulle gissa på nånstans 150-200 personer, på sin höjd. Men som i stort sett alltid kunde även denna kvällen tas tillvara, varför ska man tillåta sig att ha tråkigt? Jag och Ann lyckades rätt väl med att slita på golvet, och jag lyckades undvika att bli tantdansad, vad mer kan man begära?

Bhonus var lite svårbedömda med tanke på publiksituationen, helheten påverkar även om man försöker vara objektiv. Repertoaren var rätt kul, väldigt annorlunda. En del låtar förtjänade ett varningens ord, men på det stora hela rätt ok. Hade publiksituationen varit optimal kunde de kanske nått upp till fyra kapsyler i betyg, men tre starka är inte alls illa. Det finns helt klart betydligt sämre band än Bhonus!

Det var några år sedan sist det begav sig på Föreningshuset i Häggenås, men det blev en trivsam återkomst. Det var inte så fantastiskt mycket folk, men rätt lagom med tanke på att lokalen inte direkt är världens största. Zlips gjorde en riktig kanonspelning och förtjänade denna kväll att belönas med full poängpott.

Trivsamt arrangerat, bra fika, men dåligt golvglid. Det var halkigt men samtidigt trögt, svårt att få grepp om (*fniss*). Jag vet inte vad de vallat med, men det var inget vidare. Om man bortser från golvglidet så var jag helnöjd med kvällen, riktigt skojigt!!!

Danskväll nummer 500!

Så var det då dags för denna milstolpe, 500 danskvällar och fortfarande lika skojigt. Date bjöd denna kväll på en bra spelning, men det räckte ändå inte längre än till en fyra. Dom spelar bra och kör mycket roliga låtar, men tyvärr har dom alltför många "egna" tramslåtar som drar ner totalbetyget.

Publiken denna kväll var rätt udda, saknade många och samtidigt var det väldigt mycket unga till följd av att man körde buss med ungdomar från Svenstavik. Bra för tillväxten och inte stör det mig iaf. Det blev hur som helst en riktigt kul och trevlig kväll, även om det ska erkännas att jag faktiskt stod över två danser denna kväll för det blev väldigt varmt.

Lördag; efter en slö dag med sömn, en promenad längs Gullviks gnistrande snösandstrand i kylan, middag och uppladdning var det så åter dags att beträda dansgolvet på Parken. Vi anlände vid 19:30-tiden.

Lördagen bjöd även den på en ganska lagom stor danspublik, ingen signifikant skillnad mot fredagen. Även stökigheten var densamma, liksom ljudnivån på stora golvet. Boogart som vanligt kanonbra, likväl som att Zlips gjorde en bra spelning (men som alltid har jag ju lite svårt för Zlips stora utbud av struttiga låtar). Wahlströms gick från oklarhet till klarhet. Ibland blir det väl så mycket "gråt-inga-tårar-moget-stuk", men däremellan kan de bjuda på riktigt bra musik. På extranumret slog de till och spelade "Mera Brännvin", det var iaf en klockren insats som gav lite pluspoäng till helhetsbetyget.

Håkan gjorde premiär på Ö-viksmaran, ja rent av personlig premiär på Parken. Detta var ju verkligen på tiden och jag tror säkert att det gav mersmak. Personligen kan jag sammanfatta båda dessa kvällar såsom kul men utan några större rubriker.

En stor kaktus tilldelas även denna kväll arrangörer och orkestrar för att de körde så kallad demokratisk dans hela kvällen, något som helt klart skadar helhetsupplevelsen.

Så var det då åter dags för personlig come-back på dansmaran i Ö-vik efter att ha missat nästintill två maror (iaf en och en halv). Som vanligt kul att komma tillbaka iaf! Vi gjorde oss ingen större brådska, anlände strax före klockan 21.

Fredagen bjöd på en ganska lagom stor danspublik. Det var rätt stökigt på stora golvet, men egentligen ganska gott om plats. Många tycktes ta helt fantastiskt stor plats på golvet, särskilt många buggare som numera inte verkar få lära att föra sig smidigt på allmänna dansgolv. På lilla golvet var det mer plats, likväl som att ljudnivån var betydligt mer tilltalande, men det är ju samtidigt lite tråkigt att inte vara med i händelsernas centrum.

Blender var som vanligt kanonbra och inte mycket att säga om. Date var förstås också bra, men inte riktigt i toppform kändes det som, saknade det lilla extra. Expanders är en frisk fläkt med sin egen stil, ett annorlunda men bra låtval och sin pratglada attityd. Personligen imponerades jag av Expanders "sista" låt, där de bjöd på en kanonversion av "Brothers In Arms", som iaf gav mig ståpäls.

En stor kaktus tilldelas dock arrangörer och orkestrar för att de körde så kallad demokratisk dans hela kvällen, något som helt klart skadar helhetsupplevelsen. För mig blev resultatet denna gång att jag bjöd upp väldigt få gånger, bekvämt men även lite orättvist.

Danskväll nummer 497!

Jannez tillbaka på klassisk dansmark, och kvällen blev också en typisk Jannezkväll. Folk strömmade till ända fram till paus och det var väldigt blandad publik på alla sätt, framförallt många icke-inventarier. Kul med lite variation, men det är lätt att man ändå mestadels dansar med sina vanliga dansvänner (vilket ju inte är dumt det heller =). Jannez löpte amok på dansgolvet när de spelade gammeldans före paus, Kjelle slängde sig till exempel på golvet spelandes dragspel, intressant övning! Inget att anmärka på annars, en typisk kvalitetsspelning av Jannez. 

Jag hade själv en riktig kanonkväll, men det var onormalt varmt och fuktigt för att vara Folkan, och inte var det sååå mycket folk att det kan förklara det hela. Det är inte ofta jag hoppar över danser för att "torka upp", men den här kvällen stod jag faktiskt över två danser efter paus, rent skamligt...eller?

Maria H. bjöd på fika i paus, det är bra med "kändisrabatt" i fiket...=)

Danskväll nummer 496!

Årets första dans på Folkan i ruskigt och småkyligt snöstormsväder. Vid entrén möttes vi dock av en god nyhet, biljettluckan utomhus är nu ett minne blott, skönt att slippa stå ute och köa. Nåväl, väl inne blev det förstås varmt som vanligt, även om det inte var någon större trängsel utan rätt trivsamt utrymme på golvet. Golvet ja, det var för ovanlighetens skull en aning trögt, särskilt fläckvis, dåligt vallat helt enkelt.

Blender var denna kväll på ett strålande humör och bjöd på en riktig kanonspelning. Själv hade jag som vanligt superskoj, ja det var för mig en kanonkväll helt enkelt. Kvällen hade gärna fått vara några timmar längre, men man kan ju inte få allt.

Fikat i paus med macka och läsk kostade hutlösa 43 spänn. Mackan var förvisso riktigt god, men likväl är det hutlösa priser de har på Folkan.

Danskväll nummer 495, nedräkningen till 500 har börjat!

Första gången för mig i Erikslund, men någon gång ska ju alltid vara den första. Erikslunds Folkets Hus visade sig vara ett riktigt klassiskt Folkets Hus där man fick känslan av att tiden stått stilla, charmigt. Stort golv, stort fik (bra fika men lite "fattiga" mackor), inga direkta svagheter utom möjligen ventilationen. Extern reflektion; som en stor ladugård med kyrkfönster! Pikant detalj, herrarnas och damernas skyltar var båda gröna, detta tror jag minsann aldrig att jag tidigare sett.

En riktigt trivsam kväll med rätt blandad publik, mestadels bra dansfolk men vissa hade dopat sig onödigt mycket. Lite trögt golv tyvärr. Jag dansade då alla danser från den stund vi anlände. Perikles var i högform och presterade en typisk kvalitetsspelning, i långa loppet är de oslagbara.

Ett par år sedan sist jag var i Häggenås, och med tanke på att stökigheten brukat vara stor var förväntningarna inte överdrivet höga. Dock, eller kanske just på grund av de låga förväntningarna, så blev det en riktigt skojig och trivsam kväll. Jannez var i god form då de härmed inlett sitt jubileumsår, de firar 30 år 2006.

Det roligaste med denna dans var att publiken var väldigt blandad och där fanns många gamla bekanta ansikten som inte skådats på länge, likväl som där fanns många helt obekanta. Trevligt med lite omväxling! Bra glid på golvet förresten, där ska de ha beröm för sporthallsgolv brukar vara knepiga.

Positiv feedback till fikautbudet och priserna på detta, samt till arrangemanget som helhet. Lite tråkigt dock att underhållningen i paus kom att dra över, det kanske hade varit bättre att schemalägga en timmes paus och avsluta en halvtimme senare. Kvällens start- och sluttider måste också anmärkas på, det finns ingen anledning att börja senare än 21:00.

En typisk trettondagsaftonsdans på Furan, rätt bra med folk, god stämning och rätt bra musik. Personligen tycker jag Zlips är rätt bra, men som så ofta fattas det där sista för att jag ska känna mig riktigt nöjd. Lite för studsigt på något sätt, men överlag riktigt bra. Jämfört med förra året ligger Zlips kvar på samma nivå, men i år slapp de drabbas av min vrede till följd av någon idiotisk "demokratisk-dans-noja", skönt att vissa dumheter faktiskt går att sätta stopp för.

Publiken denna kväll var väl rätt typisk, både frekventa och mindre frekventa dansare och en skapligt stor spridning på alla fronter. Överlag dock bra dansfolk. Kvällens pikanta detalj; Anders köpte fika i överflöd.