Jag får ibland frågor om de betyg som jag sätter på orkestrarna efter varje danskväll, och vissa har haft invändningar mot att mina betyg genomgående är mycket höga. Detta stämmer måhända, men enligt mitt sätt att se det är detta helt i sin ordning då jag genomgående väljer danser med absoluta toppband. Min betygsstege är densamma som den som används vid röstning till "Topplistan", och definieras enligt följande:

1: Usch, fy och bläää, detta band borde sänka bussen i en sjö och göra något annat
2: Inget vidare, här behöver åtgärder vidtas
3: OK att dansa till, inget överväldigande men godkänt
4: Riktigt bra, mer än godkänt men ändå med avsaknad av det där lilla extra
5: Klockrent, högkvalitativ dansmusik med egen karaktär, så här ska ett toppendansband vara

Ett väl avvägt betygssystem i dessa sammanhang är i mina ögon ett system som innefattar tillräckligt många och väldefinierade steg för att kunna ge en tillräckligt tydlig bedömning av prestanda för att vara meningsfullt för någon annan än betygssättaren att ta del av. Eftersom alla band rimligen strävar efter att bli bättre borde utfallet med en sådan skala resultera i ett medelbetyg klart över medelvärdet i betygsskalan, något som i sig inte pekar på en svaghet hos betygsskalan utan endast reflekterar det faktum att de låga betygen utgör varningsbetyg som rimligen inte bör komma att delas ut i någon större utsträckning.

Jag kan lova att jag genom åren använt samtliga betygsnivåer ovan för band som jag personligen dansat till (en koll på statistiksidan borde leda till viss insikt om bredden av band som passerat revy). Idag är det dock ovanligt (även om det naturligtvis händer) att jag sätter mig själv i sitsen att dansa till en 1:a eller 2:a, så det vanliga är att bedömningen hamnar på skalan 3-5, dvs olika grad av godkänt.