Efter en mer eller mindre sömnlös natt på tågstolar tillverkade av den bisarra anledning att man inte ska kunna sova i dem anlände vi till Umeå, fem ambassadörer utsända från Mora rollspelsklubb som var för snåla för liggvagnen. Vad fyra av dem då inte visste var att den femte var en spion från Luleås spelförening "Tärningen avgör", men det är ju en helt annan historia. Efter att ha hittat till dragonskolan där konventet skulle äga rum satte de sig att pusta ut och prata med en något sarkastisk vaktmästare medan de inväntade en aningen försenad konventsledning. När konventet väl kommit igång kunde man märka två någorlunda tydliga tendenser hos besökarskaran, dels att medelåldern var ganska så låg och dels att andelen besökare av det kvinnliga könet var ganska stor för att vara i dessa sammanhang, uppskattningsvis hela 10 - 15%.

Efter att ha hört skräckhistorier om magicspelare som natten lång pratat kort utan att ens tänka tanken att sänka volymen några steg var jag med mina trogna vänner på att hitta ett eget krypin i något av klantighet olåst rum, men det tycktes som skolpersonalen varit duktig och låst ordentligt om sig så vi sov i ett omklädningsrum, och skratta inte för det var en utmärkt sovplats. Nåväl, vi började vårt spelande med äventyret "Dream a little dream of me" som var skrivet till världen i Kult och (liksom alla de övriga äventyren vi spelade) spelades utan regelsystem. Den första halvan av äventyret utspelade sig på en fest på kollektivet "kollektiv karma", men efter en tripp tyskt knark spårade det hela ur och vi hamnade i något som påminde starkt om nazityskland.

Efter en god natts sömn i vårt omklädningsrum som för övrigt hade egen toalett spelade vi "De överdrivnas armé" som parodiserade bland andra rollspelskritikern och författarinnan Diddi Örnstedt och livets ords ledargestalt Ulf Ekman. Det vart en hejdlöst brutal historia där rollspelare bands och lämnades att frysa ihjäl, där magicspelare sköts och där bibel 2000 brändes i excorcistiskt syfte. Rollspelarna smög runt i alla hörn och det var dessutom de som ställt till med år 2000 problemet. På kvällskvisten spelades "En orgie i brott" under spelvärlden i "Castle falkenstein". Det gjordes med fyra spelgrupper i parallellt spelande vilket flöt mycket smidigt. Varje grupp spelade en brottsorganisation som i en tävling initierad av Dr. Moriati skulle utföra de nesligaste brotten de kunde komma på, vi spelade de preussiska fascisterna. Efter att ha rånat en vapentransport, möblerat om på vaxkabinetten och bränt ner Sherlock Holms lägenhet blev grupperna sammankallade och det visade sig att Sherlock varit oss på spåren hela tiden och satte så dit oss allihopa.

Den sista dagen spelade vi först ett systemlöst dårhusdrama där elchocksterapi varvades med lugnande medel och batongslag. Äventyret hette "Du skall inga andra gudar hava jämte mig". Det hela var kul tack vare våra extrema och lättspelade karaktärer och en inlevelserik och synnerligen pervers spelledare. Mot slutet av äventyret slets dock våra föreställningar om vad som var verkligt och sant upp då vi hamnade mitt på ett slagfält fyllt med tyska soldater och änglar. Under eftermiddagen som följde diskuterade vi hur klockrena namnen på alla äventyr varit och spekulerade vidare i hur vår sista spelupplevelse skulle se ut då äventyret hade det något avtändande namnet "Och plötsligt tog det roliga slut". Det kunde tidigt konstateras att detta äventyr som grundade sig på "Call of chutulhu" inte var något för min spelgrupp då det gick ut på att lösa polisgåtor och inte att spela sina karaktär. Det hela slutade i gäspningar och dåliga skämt, förlåt spelledaren med svarta läderbyxor och svart hästsvans.

När det hela var över stundade en avslutning där bästa tre spelgrupper i varje scenario korades. Personligen har jag åsikten att man kan tävla i rollspel lika lite som man kan tävla i skönhet, men det är ju en annan saga det. Vi knep i alla fall i konkurens med 15 andra spelgrupper 3:e platsen i "Castle falkenstein" som för övrigt utsågs till bästa rollspelsarrangemang. Efter detta väntade en enorm måltid spagetti och köttbullar på stipendiegränd i Ålidhem innan ännu en tortyrnatt på tåget tog vid.

/Johan Nilsson